The one with the TV
Jaha, då är man tillbaka i bloggsitsen igen! Mer än ett år har gått sedan jag sist slösade tio minuter av mitt liv för att berätta för en handfull personer om vad jag gjort samma dag. Men på efterfrågan (en) ska jag skriva ett nytt inlägg. Så håll i er...
Eftersom det gått så lång tid sen ni hörde av mig sist, ska jag dra en snabb resumé:
Jag har nu förmodligen mer än dubbelt så långt hår jämfört med efter Maiden -08, och har oftast halvtrasiga kläder, uppsprayat svart hår och smink. De nya läsare som eventuellt snubblar över den här bloggen slutar nog läsa här.
Hursomhelst, jag lyssnar inte längre enbart på Maiden, utan även, för att nämna ett fåtal, Kiss, AC/DC, Alice Cooper, Thin Lizzy, Mötley Crüe, W.A.S.P, Ratt, Whitesnake, Van Halen, Winger, Dokken, Europe, Hardcore Superstar, H.E.A.T, Def Leppard, Motörhead, Alien, Boston.... The list goes on.
Jag spelar numera trummor (!) i ett band som heter Riotus, som lirar musik influerade av de flesta av banden ovan. I replokalen är det väl Rocknroll all evening and party every night som gäller... eller något haha! Men nog om det. Ni ska ju trots allt få höra om min dag.
Jag vaknade av att tv:n var på, lampan var tänd och mobilen var inte laddad. Somnat framför något slött program som vanligt. Kliver ur sängen och det tar mellan två och tre sekunder innan jag är nära på att kasta mig ner i sängen igen. Vill skrika när jag inser att det inte är ett alternativ. Morsan har omtänksamt gjort rostade mackor och oboy till mig, som står i vardagsrummet. Och visst, det låter ju jättegott. Tyvärr hade jag ju försovit mig så att mackorna var hårda och oboyen ljummen. Efter min gourmétfrukost klär jag på mig och sticker till skolan, utan hårspray eller smink.
I skolan var det sköna lektioner, dock var jag så trött att jag inte minns vad jag gjorde. Efter skolan stack jag dock till Skärholmen och inhandlade en TV på Myrorna för 100:- som jag skulle ta med till Replokalen för att kunna kolla på film och spela Xbox där. Det gick ju skitbra - tills jag kom utanför dörrarna till butiken. Jag kan säga såhär, att en TV väger mer än man tror, speciellt när man har ett xbox i ena handen, en påse med trumgrejer i andra och en jävla TV på båda dom händerna, Inte minst när man ska ta sig från Skärholmens köpcentrum till Brandbergen via slussen och gullmars. Min rygg gör överdjävligt ont och jag ser i skrivande stund ut som Mick Mars. Det enda som skiljer oss åt är att jag har på mig en KISS-tröja, något som Mick aldrig skulle ta på sig. På vägen från Myrorna fick jag dessutom för mig, mitt i min ryggbrytande misär, att jag skulle gå in på en bokaffär och inhandla Nikki Sixx bok The Heroin Diaries, något jag gjort för en vecka sedan men som slutade bittert då jag tappade boken på 401:an efter en inte helt nykter kväll på stan. Så jag stapplar in, med mitt svarta hår i ansiktet och bärandes på en jävla teveapparat, rycker åt mig boken och går mot kassan. Där står en ung tjej och försöker hålla sig för skratt. Det var jävligt intressant att se hur olika människor reagerar på en sådan situation, några såg ut som dom just sett satan springa från ett inbrott. Kanske var de inte långt ifrån.
Nu måste jag lägga mig och kolla på Seinfeld. Vi hörs väl... om ett år eller så.
Peace,
Eftersom det gått så lång tid sen ni hörde av mig sist, ska jag dra en snabb resumé:
Jag har nu förmodligen mer än dubbelt så långt hår jämfört med efter Maiden -08, och har oftast halvtrasiga kläder, uppsprayat svart hår och smink. De nya läsare som eventuellt snubblar över den här bloggen slutar nog läsa här.
Hursomhelst, jag lyssnar inte längre enbart på Maiden, utan även, för att nämna ett fåtal, Kiss, AC/DC, Alice Cooper, Thin Lizzy, Mötley Crüe, W.A.S.P, Ratt, Whitesnake, Van Halen, Winger, Dokken, Europe, Hardcore Superstar, H.E.A.T, Def Leppard, Motörhead, Alien, Boston.... The list goes on.
Jag spelar numera trummor (!) i ett band som heter Riotus, som lirar musik influerade av de flesta av banden ovan. I replokalen är det väl Rocknroll all evening and party every night som gäller... eller något haha! Men nog om det. Ni ska ju trots allt få höra om min dag.
Jag vaknade av att tv:n var på, lampan var tänd och mobilen var inte laddad. Somnat framför något slött program som vanligt. Kliver ur sängen och det tar mellan två och tre sekunder innan jag är nära på att kasta mig ner i sängen igen. Vill skrika när jag inser att det inte är ett alternativ. Morsan har omtänksamt gjort rostade mackor och oboy till mig, som står i vardagsrummet. Och visst, det låter ju jättegott. Tyvärr hade jag ju försovit mig så att mackorna var hårda och oboyen ljummen. Efter min gourmétfrukost klär jag på mig och sticker till skolan, utan hårspray eller smink.
I skolan var det sköna lektioner, dock var jag så trött att jag inte minns vad jag gjorde. Efter skolan stack jag dock till Skärholmen och inhandlade en TV på Myrorna för 100:- som jag skulle ta med till Replokalen för att kunna kolla på film och spela Xbox där. Det gick ju skitbra - tills jag kom utanför dörrarna till butiken. Jag kan säga såhär, att en TV väger mer än man tror, speciellt när man har ett xbox i ena handen, en påse med trumgrejer i andra och en jävla TV på båda dom händerna, Inte minst när man ska ta sig från Skärholmens köpcentrum till Brandbergen via slussen och gullmars. Min rygg gör överdjävligt ont och jag ser i skrivande stund ut som Mick Mars. Det enda som skiljer oss åt är att jag har på mig en KISS-tröja, något som Mick aldrig skulle ta på sig. På vägen från Myrorna fick jag dessutom för mig, mitt i min ryggbrytande misär, att jag skulle gå in på en bokaffär och inhandla Nikki Sixx bok The Heroin Diaries, något jag gjort för en vecka sedan men som slutade bittert då jag tappade boken på 401:an efter en inte helt nykter kväll på stan. Så jag stapplar in, med mitt svarta hår i ansiktet och bärandes på en jävla teveapparat, rycker åt mig boken och går mot kassan. Där står en ung tjej och försöker hålla sig för skratt. Det var jävligt intressant att se hur olika människor reagerar på en sådan situation, några såg ut som dom just sett satan springa från ett inbrott. Kanske var de inte långt ifrån.
Nu måste jag lägga mig och kolla på Seinfeld. Vi hörs väl... om ett år eller så.
Peace,
The one with the TV
Jaha, då är man tillbaka i bloggsitsen igen! Mer än ett år har gått sedan jag sist slösade tio minuter av mitt liv för att berätta för en handfull personer om vad jag gjort samma dag. Men på efterfrågan (en) ska jag skriva ett nytt inlägg. Så håll i er...
Eftersom det gått så lång tid sen ni hörde av mig sist, ska jag dra en snabb resumé:
Jag har nu förmodligen mer än dubbelt så långt hår jämfört med efter Maiden -08, och har oftast halvtrasiga kläder, uppsprayat svart hår och smink. De nya läsare som eventuellt snubblar över den här bloggen slutar nog läsa här.
Hursomhelst, jag lyssnar inte längre enbart på Maiden, utan även, för att nämna ett fåtal, Kiss, AC/DC, Alice Cooper, Thin Lizzy, Mötley Crüe, W.A.S.P, Ratt, Whitesnake, Van Halen, Winger, Dokken, Europe, Hardcore Superstar, H.E.A.T, Def Leppard, Motörhead, Alien, Boston.... The list goes on.
Jag spelar numera trummor (!) i ett band som heter Riotus, som lirar musik influerade av de flesta av banden ovan. I replokalen är det väl Rocknroll all evening and party every night som gäller... eller något haha! Men nog om det. Ni ska ju trots allt få höra om min dag.
Jag vaknade av att tv:n var på, lampan var tänd och mobilen var inte laddad. Somnat framför något slött program som vanligt. Kliver ur sängen och det tar mellan två och tre sekunder innan jag är nära på att kasta mig ner i sängen igen. Vill skrika när jag inser att det inte är ett alternativ. Morsan har omtänksamt gjort rostade mackor och oboy till mig, som står i vardagsrummet. Och visst, det låter ju jättegott. Tyvärr hade jag ju försovit mig så att mackorna var hårda och oboyen ljummen. Efter min gourmétfrukost klär jag på mig och sticker till skolan, utan hårspray eller smink.
I skolan var det sköna lektioner, dock var jag så trött att jag inte minns vad jag gjorde. Efter skolan stack jag dock till Skärholmen och inhandlade en TV på Myrorna för 100:- som jag skulle ta med till Replokalen för att kunna kolla på film och spela Xbox där. Det gick ju skitbra - tills jag kom utanför dörrarna till butiken. Jag kan säga såhär, att en TV väger mer än man tror, speciellt när man har ett xbox i ena handen, en påse med trumgrejer i andra och en jävla TV på båda dom händerna, Inte minst när man ska ta sig från Skärholmens köpcentrum till Brandbergen via slussen och gullmars. Min rygg gör överdjävligt ont och jag ser i skrivande stund ut som Mick Mars. Det enda som skiljer oss åt är att jag har på mig en KISS-tröja, något som Mick aldrig skulle ta på sig. På vägen från Myrorna fick jag dessutom för mig, mitt i min ryggbrytande misär, att jag skulle gå in på en bokaffär och inhandla Nikki Sixx bok The Heroin Diaries, något jag gjort för en vecka sedan men som slutade bittert då jag tappade boken på 401:an efter en inte helt nykter kväll på stan. Så jag stapplar in, med mitt svarta hår i ansiktet och bärandes på en jävla teveapparat, rycker åt mig boken och går mot kassan. Där står en ung tjej och försöker hålla sig för skratt. Det var jävligt intressant att se hur olika människor reagerar på en sådan situation, några såg ut som dom just sett satan springa från ett inbrott. Kanske var de inte långt ifrån.
Nu måste jag lägga mig och kolla på Seinfeld. Vi hörs väl... om ett år eller så.
Peace,
Eftersom det gått så lång tid sen ni hörde av mig sist, ska jag dra en snabb resumé:
Jag har nu förmodligen mer än dubbelt så långt hår jämfört med efter Maiden -08, och har oftast halvtrasiga kläder, uppsprayat svart hår och smink. De nya läsare som eventuellt snubblar över den här bloggen slutar nog läsa här.
Hursomhelst, jag lyssnar inte längre enbart på Maiden, utan även, för att nämna ett fåtal, Kiss, AC/DC, Alice Cooper, Thin Lizzy, Mötley Crüe, W.A.S.P, Ratt, Whitesnake, Van Halen, Winger, Dokken, Europe, Hardcore Superstar, H.E.A.T, Def Leppard, Motörhead, Alien, Boston.... The list goes on.
Jag spelar numera trummor (!) i ett band som heter Riotus, som lirar musik influerade av de flesta av banden ovan. I replokalen är det väl Rocknroll all evening and party every night som gäller... eller något haha! Men nog om det. Ni ska ju trots allt få höra om min dag.
Jag vaknade av att tv:n var på, lampan var tänd och mobilen var inte laddad. Somnat framför något slött program som vanligt. Kliver ur sängen och det tar mellan två och tre sekunder innan jag är nära på att kasta mig ner i sängen igen. Vill skrika när jag inser att det inte är ett alternativ. Morsan har omtänksamt gjort rostade mackor och oboy till mig, som står i vardagsrummet. Och visst, det låter ju jättegott. Tyvärr hade jag ju försovit mig så att mackorna var hårda och oboyen ljummen. Efter min gourmétfrukost klär jag på mig och sticker till skolan, utan hårspray eller smink.
I skolan var det sköna lektioner, dock var jag så trött att jag inte minns vad jag gjorde. Efter skolan stack jag dock till Skärholmen och inhandlade en TV på Myrorna för 100:- som jag skulle ta med till Replokalen för att kunna kolla på film och spela Xbox där. Det gick ju skitbra - tills jag kom utanför dörrarna till butiken. Jag kan säga såhär, att en TV väger mer än man tror, speciellt när man har ett xbox i ena handen, en påse med trumgrejer i andra och en jävla TV på båda dom händerna, Inte minst när man ska ta sig från Skärholmens köpcentrum till Brandbergen via slussen och gullmars. Min rygg gör överdjävligt ont och jag ser i skrivande stund ut som Mick Mars. Det enda som skiljer oss åt är att jag har på mig en KISS-tröja, något som Mick aldrig skulle ta på sig. På vägen från Myrorna fick jag dessutom för mig, mitt i min ryggbrytande misär, att jag skulle gå in på en bokaffär och inhandla Nikki Sixx bok The Heroin Diaries, något jag gjort för en vecka sedan men som slutade bittert då jag tappade boken på 401:an efter en inte helt nykter kväll på stan. Så jag stapplar in, med mitt svarta hår i ansiktet och bärandes på en jävla teveapparat, rycker åt mig boken och går mot kassan. Där står en ung tjej och försöker hålla sig för skratt. Det var jävligt intressant att se hur olika människor reagerar på en sådan situation, några såg ut som dom just sett satan springa från ett inbrott. Kanske var de inte långt ifrån.
Nu måste jag lägga mig och kolla på Seinfeld. Vi hörs väl... om ett år eller så.
Peace,
The one
Okej. Mitt livs största kväll någonsin.
Stämningen i kön är av absolut världsklass. Insläppet flyter på bra. De svenska fansen har fångat vädret precis där de vill ha det. Förutsättningarna för kvällen är bra, förhoppningarna är höga. Sedan kommer Hålrummet. Tiden från det ögonblick till man äntrar stadions innerplan till att Järnjungfun, klädd i explosioner och jubel, uppstår på scenen. Och den tiden går långsammare än någonsin. Måste bara tillägga den klockrena ok-nicen (felsägning/skrivning) som jag såg på en killes rygg. Alla som vet vilka Maiden är känner säkert till deras klassiska fras "Was this for real or just some kind of hell" från låten The number of the Beast. Den här killen hade alltså en tröja med Eddie och "The Beast" på ryggen, och i en båge över dem stod textutdraget: "Was this for real or just some kind hell". (Kind Hell? Aha snällt helvete, okej fan va najs.)
Lauren Harris, ingen mindre än Maiden-basisten Steve Harris dotter, är det första förbandet av två. Lite sömnigt men godkänt. Sedan kom Avenged Sevenfold. Oj, skrev jag att Lauren Harris framträdande var en smula sömnigt? I jämförelse ligger bottenskrapet Sevenfold i djup koma för att inte vakna sålänge de svenska fansen fått sin portion Maiden. De SÖG, för att vara exakt. Sedan följer en timmes väntan, och sedan sker något som ger mig rysningar i hela kroppen bara av att skriva om det: Ur högtalarna strömmar plötsligt Doctor, Doctor. Hysterisk cool allsång som väcker de som somnat under den föregående akten.
Och tja, sedan händer det. Musiken tonas bort och ersätts av Churchills brummande stämma. Skynket faller och avtäcker den egyptiska scenen. Scenen fullkomligt exploderar och in kommer farbröderna. Och från den stunden är jag som i trans. Jag hade kunnat skriva vad jag tycker om låtarna som framfördes, men jag har inte mycket mer att säga än Underbart. Kvällens bästa låtar var dock Rime Of The Ancient Mariner och Revelations. Och under sista låten, flaggskeppet Hallowed Be Thy Name, lyckades jag få tag på ett plektrum från gitarrguden Adrian Smith. Jag skrek som jag aldrig skrikit förut. Efter konserten kunde jag knappt gå (Förresten: Om den lilla jävla mexikanhoran som stod bakom mig läser detta: DU ÄR EN DÖD LITEN MAN) på grund av ovan stående mexikanare som inte förstod varken vad smärta, glädje, köande eller dubbelmoral innebär. När jag inhandlat en Somewhere Back In Time World Tour- Halsduk letade jag rätt på morsan som stod och pratade med några gamla kompisar hon sprungit på utanför konserten. I deras sällskap fanns Maidens massör, som vi snackade lite med. Bruce har tydligen taskiga knän, eller hur det nu var. När jag berättade om plektrumet jag fått av Adrian, plockade han fram ytterligare ett ur fickan och gav mig det. Jag kände igen den turkosa färgen direkt. Det var Dave Murrays plektrum. Jag har nog aldrig varit så glad. Dave är min favoritmedlem och förmodligen även favoritgitarrist, alla kategorier. Jag fick även ett backstagepass från giget, kan vara rätt kul att ha.
Så vad ska man säga? Trumhinnorna tjuter fortfarande, men det är det värt. Och vet ni vad det bästa är? Att om nio dagar händer det igen. På Ullevi. Större, Bättre och Mäktigare. Jag kan knappt vänta...
Peace,
Stämningen i kön är av absolut världsklass. Insläppet flyter på bra. De svenska fansen har fångat vädret precis där de vill ha det. Förutsättningarna för kvällen är bra, förhoppningarna är höga. Sedan kommer Hålrummet. Tiden från det ögonblick till man äntrar stadions innerplan till att Järnjungfun, klädd i explosioner och jubel, uppstår på scenen. Och den tiden går långsammare än någonsin. Måste bara tillägga den klockrena ok-nicen (felsägning/skrivning) som jag såg på en killes rygg. Alla som vet vilka Maiden är känner säkert till deras klassiska fras "Was this for real or just some kind of hell" från låten The number of the Beast. Den här killen hade alltså en tröja med Eddie och "The Beast" på ryggen, och i en båge över dem stod textutdraget: "Was this for real or just some kind hell". (Kind Hell? Aha snällt helvete, okej fan va najs.)
Lauren Harris, ingen mindre än Maiden-basisten Steve Harris dotter, är det första förbandet av två. Lite sömnigt men godkänt. Sedan kom Avenged Sevenfold. Oj, skrev jag att Lauren Harris framträdande var en smula sömnigt? I jämförelse ligger bottenskrapet Sevenfold i djup koma för att inte vakna sålänge de svenska fansen fått sin portion Maiden. De SÖG, för att vara exakt. Sedan följer en timmes väntan, och sedan sker något som ger mig rysningar i hela kroppen bara av att skriva om det: Ur högtalarna strömmar plötsligt Doctor, Doctor. Hysterisk cool allsång som väcker de som somnat under den föregående akten.
Och tja, sedan händer det. Musiken tonas bort och ersätts av Churchills brummande stämma. Skynket faller och avtäcker den egyptiska scenen. Scenen fullkomligt exploderar och in kommer farbröderna. Och från den stunden är jag som i trans. Jag hade kunnat skriva vad jag tycker om låtarna som framfördes, men jag har inte mycket mer att säga än Underbart. Kvällens bästa låtar var dock Rime Of The Ancient Mariner och Revelations. Och under sista låten, flaggskeppet Hallowed Be Thy Name, lyckades jag få tag på ett plektrum från gitarrguden Adrian Smith. Jag skrek som jag aldrig skrikit förut. Efter konserten kunde jag knappt gå (Förresten: Om den lilla jävla mexikanhoran som stod bakom mig läser detta: DU ÄR EN DÖD LITEN MAN) på grund av ovan stående mexikanare som inte förstod varken vad smärta, glädje, köande eller dubbelmoral innebär. När jag inhandlat en Somewhere Back In Time World Tour- Halsduk letade jag rätt på morsan som stod och pratade med några gamla kompisar hon sprungit på utanför konserten. I deras sällskap fanns Maidens massör, som vi snackade lite med. Bruce har tydligen taskiga knän, eller hur det nu var. När jag berättade om plektrumet jag fått av Adrian, plockade han fram ytterligare ett ur fickan och gav mig det. Jag kände igen den turkosa färgen direkt. Det var Dave Murrays plektrum. Jag har nog aldrig varit så glad. Dave är min favoritmedlem och förmodligen även favoritgitarrist, alla kategorier. Jag fick även ett backstagepass från giget, kan vara rätt kul att ha.
Så vad ska man säga? Trumhinnorna tjuter fortfarande, men det är det värt. Och vet ni vad det bästa är? Att om nio dagar händer det igen. På Ullevi. Större, Bättre och Mäktigare. Jag kan knappt vänta...
Peace,
The one where the moment awaits
Tjena alla ni som läser, ingen med andra ord, så jag funderar på varför jag egentligen skriver detta inlägg. För alla nya "läsare", lite kort om min blogg: Ni kommer inte att hitta några överdrivet harmoniska, poetiska inlägg om hur skönt det är med sommar och ni kommer inte att hitta nåt försök till modehörna där jag visar att mina kläder är köpta på H&M. Ingen Mainstream här inte.
Hursomhelst, det var ju ett jävla tag sen sist, eh? Det har hänt en massa, Skolavslutning, Spelning på Schools Out, Gitarrköp, Sommarjobb...Men inte minst KISS på Sation 30:e Maj! Placerad längst fram vid staketet framför Gene Simmons himself, otroligt mäktigt. Men imorgon kommer den verkliga smällen. Iron Maiden på Stadion. Maiden är det band som inspirerat mig och min musik mest, och att se dom live (igen!) kommer att bli helt underbart. Eftersom köandet gick så bra på KISS (30+ timmar, yeah!) Så tänkte vi dra dit riktigt tidigt den här gången. Det visade sig dock att pga ombyggnad eller någon skit får ingen köa förrän på Imorgon, konsertdagen. Paniken kommer vara ett faktum inatt klockan 24.00.
Känner ni mig; Räkna inte med några fler inlägg på att tag, men jag ska försöka recensera konserten.
Peace,
Hursomhelst, det var ju ett jävla tag sen sist, eh? Det har hänt en massa, Skolavslutning, Spelning på Schools Out, Gitarrköp, Sommarjobb...Men inte minst KISS på Sation 30:e Maj! Placerad längst fram vid staketet framför Gene Simmons himself, otroligt mäktigt. Men imorgon kommer den verkliga smällen. Iron Maiden på Stadion. Maiden är det band som inspirerat mig och min musik mest, och att se dom live (igen!) kommer att bli helt underbart. Eftersom köandet gick så bra på KISS (30+ timmar, yeah!) Så tänkte vi dra dit riktigt tidigt den här gången. Det visade sig dock att pga ombyggnad eller någon skit får ingen köa förrän på Imorgon, konsertdagen. Paniken kommer vara ett faktum inatt klockan 24.00.
Känner ni mig; Räkna inte med några fler inlägg på att tag, men jag ska försöka recensera konserten.
Peace,
The one where he's sick
Tjena, inte helt oanat så har jag inte orkat skriva på ett tag. Och om man ska dra en snabb resumé så har jag lirat kopiösa mängder Skate, varit med Manne from Björnlunda, och bara njutit av lovet i allmänhet. Snön drog ju ner det roliga i påsken det här året, och när det faktiskt stiger till +8c, vad händer då? Jo jag känner mig lite småkrasslig första dagen i plugget. Kollar tempen senare, jag har 37,7 graders feber.Ingen större fara, right? Dagen efter har jag 38,7. Okej, får stanna hemma. Halsen börjar göra ont. Imorse vaknade jag klockan kvart över sex och kunde inte andas. Halsfluss + nästan 40 graders feber. Jävla skit. Idag har jag varit uppe på ältapraktiken och tagit prover, inte kul alltså. Gick senare förbi Stavan för att hämta lite läxor (Döda mig.). Åh, vad lustigt. Att gå förbi ens kompisar, fåglarna kvittrar, och man drabbas av panik vid vetskapen att man faktiskt ska Hem, Hem till soffan och sängen, hem till Cellen där man inte kommer ut förrän tempen har gått ner.
Inte nog med att man blir psykiskt förstörd av att vara sjuk. Mazlum förbereder för någon sorts överraskning på fredag. Jag antar att det har med hans planerade köp av Xbox 360 att göra. Fan, han håller på att ta kål på mig med hans jävla sms om hur lång tid det är kvar. Men men, den som lever får se. Synd bara att det inte känns som att jag överlever länge till...
Harebra allihop
Inte nog med att man blir psykiskt förstörd av att vara sjuk. Mazlum förbereder för någon sorts överraskning på fredag. Jag antar att det har med hans planerade köp av Xbox 360 att göra. Fan, han håller på att ta kål på mig med hans jävla sms om hur lång tid det är kvar. Men men, den som lever får se. Synd bara att det inte känns som att jag överlever länge till...
Harebra allihop
The one with the Guitar Heroes
Tjena,
Igår var en riktigt seg dag, låg hemma och kollade på film hela dagen, och sen ringde mazlum och undrade om jag skulle med på 10.000 BC på kvällen. Hade velat se den filmen så jag hängde på. Mazlums brorsa körde oss, och höll vid flera tillfällen på att köra ihjäl oss vid farthinder som saknade skyltar, vilket gav mer adrenalin än själva filmen gjorde :)
FIlmen var helt okej, lite taskig handling men jävligt storslagna scener och bra animerat. Efter filmen så gick jag hem och somnade, var helt sjukt trött!
Imorse fixade jag äntligen min xbox, så jag satt och degade framför den ett par timmar. Sen packade jag plastgitarren och drog hem till Mazlum för lite hederlig Guitar Hero-action. Både Mazlum och Cihan var övertaggade på att lira, och nu sitter jag här och hör dem tjafsa om vem som är bäst. Såhär låter det, ungefär:
C: Amen jag har ju skadat fingret! Plussa på 10.000 poäng på varje låt, jag är ju förfan handikappad!
M: Aja visst, jag tar ju dig ändå...
10 min senare...
C: Jävla plåster! Man kan inte spela med plåster muzi, fatta!
M: Ah visst, vill du att jag också ska ha plåster? Aja visst. (Mazlum springer och hämtar gasbinda som han lindar runt fingrarna)
Matte säger inte mycket, utan dominerar fullständigt.
Nej nu ska jag dra tillbaka till spelsoffan och se vad som händer. Ikväll ska jag äta på Fridays med mina kusiner, ska bli skitkul.
Fotnot: Det bör tilläggas att både Mazlum och Cihan spelar på easy.
Igår var en riktigt seg dag, låg hemma och kollade på film hela dagen, och sen ringde mazlum och undrade om jag skulle med på 10.000 BC på kvällen. Hade velat se den filmen så jag hängde på. Mazlums brorsa körde oss, och höll vid flera tillfällen på att köra ihjäl oss vid farthinder som saknade skyltar, vilket gav mer adrenalin än själva filmen gjorde :)
FIlmen var helt okej, lite taskig handling men jävligt storslagna scener och bra animerat. Efter filmen så gick jag hem och somnade, var helt sjukt trött!
Imorse fixade jag äntligen min xbox, så jag satt och degade framför den ett par timmar. Sen packade jag plastgitarren och drog hem till Mazlum för lite hederlig Guitar Hero-action. Både Mazlum och Cihan var övertaggade på att lira, och nu sitter jag här och hör dem tjafsa om vem som är bäst. Såhär låter det, ungefär:
C: Amen jag har ju skadat fingret! Plussa på 10.000 poäng på varje låt, jag är ju förfan handikappad!
M: Aja visst, jag tar ju dig ändå...
10 min senare...
C: Jävla plåster! Man kan inte spela med plåster muzi, fatta!
M: Ah visst, vill du att jag också ska ha plåster? Aja visst. (Mazlum springer och hämtar gasbinda som han lindar runt fingrarna)
Matte säger inte mycket, utan dominerar fullständigt.
Nej nu ska jag dra tillbaka till spelsoffan och se vad som händer. Ikväll ska jag äta på Fridays med mina kusiner, ska bli skitkul.
Fotnot: Det bör tilläggas att både Mazlum och Cihan spelar på easy.
The one with the wierd dream
Tjo!
Drömde en så jävla skum dröm inatt alltså... Jag, Kevin och någon mer, minns inte vem, var på nån sorts middag i Stavsborgsskolan. Man hade dukat flera långbord i matsalen, och det fanns även ett mindre rum intill som också var uppdukat. När Kevin och jag skulle gå in till stavan så var vi tvungna att betala 20:- i inträde,och vi fick 2$ tillbaka. Jag blev överlycklig över då jag altid velat äga en dollar. När vi kommer in i matsalen så står det 4-5 utländska killar på scenen och kastar målarfärg på varandra. Jonathan Lannemar kommer fram och förklarar att deras uppgift var att måla dom vita rören på scenen(?) Vi vänder oss omoch där det tidigare varit en scen är det istället en vägg av vita ledningar och rör. Jonathan skriker att dom lär bli relegerade men får en konstig min då han kommer på att de inte går på skolan.
Plötsligt sitter jag och Mazlum och käkar, Kevin sitter vid ett annat bord, då jag ser att Slash sitter vid ett bord lite längre bort. Jag vill av någon anledning imponera på honom för att senare kunna få hans hatt, så jag letar efter något som kan vinna hans uppmärksamhet. Jag får syn på Kevin, som helt plöstligt står och pratar och skrattar med en 94:a i mitten av rummet. Jag går fram till stackaren, slår honom sönder och samman, samtidigt som jag mår jättedåligt av vad jag gör.Jag vänder mig om - Slash är borta. Istället ligger det en lapp och ett paket på bordet där han satt. Jag läser på lappen: "You deserve my hat.". Jag blir överlycklig, sliter upp paketet. Där ligger en brun basker. Jag blir deprimerad och vaknar.
Japp, skumma drömmar finns det. Nu ska jag försöka fixa xbox live till min 360... Ha det bra!
Peace,
Drömde en så jävla skum dröm inatt alltså... Jag, Kevin och någon mer, minns inte vem, var på nån sorts middag i Stavsborgsskolan. Man hade dukat flera långbord i matsalen, och det fanns även ett mindre rum intill som också var uppdukat. När Kevin och jag skulle gå in till stavan så var vi tvungna att betala 20:- i inträde,och vi fick 2$ tillbaka. Jag blev överlycklig över då jag altid velat äga en dollar. När vi kommer in i matsalen så står det 4-5 utländska killar på scenen och kastar målarfärg på varandra. Jonathan Lannemar kommer fram och förklarar att deras uppgift var att måla dom vita rören på scenen(?) Vi vänder oss omoch där det tidigare varit en scen är det istället en vägg av vita ledningar och rör. Jonathan skriker att dom lär bli relegerade men får en konstig min då han kommer på att de inte går på skolan.
Plötsligt sitter jag och Mazlum och käkar, Kevin sitter vid ett annat bord, då jag ser att Slash sitter vid ett bord lite längre bort. Jag vill av någon anledning imponera på honom för att senare kunna få hans hatt, så jag letar efter något som kan vinna hans uppmärksamhet. Jag får syn på Kevin, som helt plöstligt står och pratar och skrattar med en 94:a i mitten av rummet. Jag går fram till stackaren, slår honom sönder och samman, samtidigt som jag mår jättedåligt av vad jag gör.Jag vänder mig om - Slash är borta. Istället ligger det en lapp och ett paket på bordet där han satt. Jag läser på lappen: "You deserve my hat.". Jag blir överlycklig, sliter upp paketet. Där ligger en brun basker. Jag blir deprimerad och vaknar.
Japp, skumma drömmar finns det. Nu ska jag försöka fixa xbox live till min 360... Ha det bra!
Peace,
The one with the grandmother
Glad överskattad Påsk allihop!
Vaknade imorse av en solstråle som hade kunnat ge mig hudcancer pga dess styrka i mitt ansikte. En strimma hopp tändes inom mig, Kunde det vara så att det har blivit vår över en natt? Jag tittar ut och ser all den snö som aldrig kom i vintras, all den snö man hoppades aldrig skulle komma. Jag undrar om man kan hänga sig i en gitarrkabel...
Efter att ha lirat gitarr till "A Matter Of Life And Death" (en av de bästa skivorna jag vet) hela förmiddagen så kommer min kära mormor. För er som inte vet så bor min mormor i kalmar, gillar att lösa korsord och har bara ett öga. Hon ska vara här över helgen, och det är alltid lika roligt att höra henne berätta om vad som händer nere i spökstaden kalmar. Jag älskar kalmar då jag har varit där mycket när jag var mindre, men vad ni än gör - åk aldrig dit på en helg.
Det är som en siesta i spanien, allt folk försvinner från gatorna och fåglarna tystnar. Lite läskigt det där. Att smålands skönaste skivbutik stängt igen gör inte saken bättre.
Nej nu ska jag sätta mig ner och skriva lite låtar, måste pumpa nytt material nu =)
Kanske ringa mazlum också, se vad han har för sig....
Peace,
Vaknade imorse av en solstråle som hade kunnat ge mig hudcancer pga dess styrka i mitt ansikte. En strimma hopp tändes inom mig, Kunde det vara så att det har blivit vår över en natt? Jag tittar ut och ser all den snö som aldrig kom i vintras, all den snö man hoppades aldrig skulle komma. Jag undrar om man kan hänga sig i en gitarrkabel...
Efter att ha lirat gitarr till "A Matter Of Life And Death" (en av de bästa skivorna jag vet) hela förmiddagen så kommer min kära mormor. För er som inte vet så bor min mormor i kalmar, gillar att lösa korsord och har bara ett öga. Hon ska vara här över helgen, och det är alltid lika roligt att höra henne berätta om vad som händer nere i spökstaden kalmar. Jag älskar kalmar då jag har varit där mycket när jag var mindre, men vad ni än gör - åk aldrig dit på en helg.
Det är som en siesta i spanien, allt folk försvinner från gatorna och fåglarna tystnar. Lite läskigt det där. Att smålands skönaste skivbutik stängt igen gör inte saken bättre.
Nej nu ska jag sätta mig ner och skriva lite låtar, måste pumpa nytt material nu =)
Kanske ringa mazlum också, se vad han har för sig....
Peace,
The one with the Avslutning
Tjo.
Idag slutar vi äntligen skolan för påsklov. Tycker det är lite överskattat då man inte kan läsa metro utan att bli överöst med "Glad-påsk-erbjudanden" från skomakare i Orminge centrum. Nej, påsken innehåller inte mycket glädje, utan är snarare ett av årens största pr-trick, om ni frågar mig. Hur som helst, det ska bli grymt skönt att bara slappa i 10 dagar, lira sönder Skate-demot antagligen. Jag har lirat det där demot oavbrutet sen jag laddade ner det, och det är nästan så att jag funderar på att damma av brädan på riktigt nu...Aja, vi får väl se hur det går med den saken.
Jag måste ju tacka alla dom som kom på vår spelning i fredags! Skitkul att ni kom, och hoppas ni gillade det. Bilder/Videos kommer snart. Vi har en till spelning den 11/4 på 2:ans Fritidsgård i Nacka, missa inte det :D
Nu ska jag dra till skolan och se susanne bryta samman på våra lektioner :)
Peace,
Idag slutar vi äntligen skolan för påsklov. Tycker det är lite överskattat då man inte kan läsa metro utan att bli överöst med "Glad-påsk-erbjudanden" från skomakare i Orminge centrum. Nej, påsken innehåller inte mycket glädje, utan är snarare ett av årens största pr-trick, om ni frågar mig. Hur som helst, det ska bli grymt skönt att bara slappa i 10 dagar, lira sönder Skate-demot antagligen. Jag har lirat det där demot oavbrutet sen jag laddade ner det, och det är nästan så att jag funderar på att damma av brädan på riktigt nu...Aja, vi får väl se hur det går med den saken.
Jag måste ju tacka alla dom som kom på vår spelning i fredags! Skitkul att ni kom, och hoppas ni gillade det. Bilder/Videos kommer snart. Vi har en till spelning den 11/4 på 2:ans Fritidsgård i Nacka, missa inte det :D
Nu ska jag dra till skolan och se susanne bryta samman på våra lektioner :)
Peace,
The one with the auditions
Tjena , Jag tog som ni kanske märkt en paus från bloggandet men nu är jag tillbaka. Det är väldigt stressigt i min lilla värld just nu, jag har nämligen varit på intagningsprov på Fryshuset och Rytmus, och idag ska jag till Värmdö gymnasium för en audition. Lite nervös är man ju, men å andra sidan har det gått bra på dom andra så det löser sig nog. Och när vi ändå är inne på ämnet musik, fy fan vad jag stör mig på folk som använder musiken som en trend. Precis som att surfa på mainstream-vågen när det gäller kläder utan att egentligen gilla plaggen, lyssnar fjortisar och andra avskum på musik som dom inte ens gillar. Okej för att digga alla one-hit wonders som musiken idag mestadels består av. Och att följa med strömmen av musik och gilla det man hör, det köper jag. Men jag tål fan inte fjällrävenbrudar som pushar Linkin Park (grymt band egentligen) för att alla andra gör det. Jag är förhoppningsvis frälst från att fel folk ska börja missbruka min typ av musik, och det glädjer mig. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta: Tack gud för att rocken är död.
Peace,
Peace,
The one that didn't go all the way
FY FAN VAD LACK JAG BLIR!
Jag hade skrivit ett av dom längre blogginläggen någonsin, trycker på publicera, och vad händer?
Jag kommer till hemsidan. Loggar in. Sidan borta. Jag skriver om det imorrn, men just nu sammanfattar jag det till:
Grattis mazlum.
En lack rocker går och lägger sig.
Peace,
Jag hade skrivit ett av dom längre blogginläggen någonsin, trycker på publicera, och vad händer?
Jag kommer till hemsidan. Loggar in. Sidan borta. Jag skriver om det imorrn, men just nu sammanfattar jag det till:
Grattis mazlum.
En lack rocker går och lägger sig.
Peace,
The one where he turned sixteen
Tjo : )
Idag fyller jag sexton, och av tradition vaknade jag för tidigt och kunde inte somna om, ett helvete helt enelt. Sen stormade hela familjen in med kaffe och mums-mums. Vad fick jag då? En Kenzoparfym, pengar, Kissbiljett och privatlektioner av, enligt mig, en av sveriges bättre sologitarrister Christian Neppenström. Sen kommer morsan ikväll också, så det blir väl lite mer grejer då antar jag =) Nej nu ska jag duscha och sen förmodligen dra till kevin, som har björnlänningen Manne hos sig. Skön människa det där ;) Hare bra allihop
Peace,
Idag fyller jag sexton, och av tradition vaknade jag för tidigt och kunde inte somna om, ett helvete helt enelt. Sen stormade hela familjen in med kaffe och mums-mums. Vad fick jag då? En Kenzoparfym, pengar, Kissbiljett och privatlektioner av, enligt mig, en av sveriges bättre sologitarrister Christian Neppenström. Sen kommer morsan ikväll också, så det blir väl lite mer grejer då antar jag =) Nej nu ska jag duscha och sen förmodligen dra till kevin, som har björnlänningen Manne hos sig. Skön människa det där ;) Hare bra allihop
Peace,
The one with the Kiss-Tickets
Så...Trött....
Idag har det äntligen hänt efter så många år. I min hand håller jag en biljett, en biljett som jag aldrig trodde jag skulle hålla i. Nej, det är inte Willy Wonkas guldbiljett till chokladfabriken. Nej, det är ingen flygbiljett till thailand eller något annat svennedominerat semesterparadis. Det är en biljett till Kiss på stadion den 30:e maj. Fredagkvällen då stockholm magiskt förandlas till Detroit Rock City för en dag. Men men, den som vill vara fin får lida pin, så imorse gick jag upp klockan kvart över fyra för att ta mig in till globen med kevs. Taggad som fan var man, när man kommer upp till biljettluckan och ser bröderna stå uppradade ( slängda i solstolar) klockan 05.00. Klockan 6 blev man glad över att globen öppnade, man kunde båda värma sig och så visste man att mcdonalds skulle öppna en timme senare. 07.00 blir man överlycklig när man lyckats komma över en McToast (ett tips, det godaste jag någonsin ätit, jag svär) och en kaffe, men blir deppad när man kommer ut i kylan igen. Detta visar man såklart inte, utan tänker på biljetterna tills simultanförmågan tvingar en tillbaka till det ryska klimatet. Klockan 08.00 sjöng vi kisslåtar till en hackande stereo som nästan, bara nästan, gav upphov till lite banking. och sedan, klockan nio, öppnas kassorna. En pagrotsky liknande farbror i shorts försöker desperat dela in folkmassan i fållor. Till slut lyckas han. Jag är livrädd för att hanma utanför kön, och skriker med jämna mellan rum "Ledet, Ledet, Ledet" till Kevin, varefter det ordnar sig.Till slut är vi framme vid luckan. Med skakig hand sträcker jag fram pengarna och får tillbaka två biljetter. "KISS - Stockholms Stadion 30 Maj 19.00" Underbart.
På bussen hem träffar vi på en konstig/snäll/FULL snubbe som snackade om hur man ska slå sin farsa (?) och om hur hans 70- åriga morsa stuckit till indien eller ngt med hennes 34-årige man. Vi flyger av bussen.
Träffar ol' Maz i skolan och chillar mig igenom resten av dagen som enbart bestod av skäna lektioner. Fast det hade nog inte spelat någon roll.
My day was already made.
Peace,
Idag har det äntligen hänt efter så många år. I min hand håller jag en biljett, en biljett som jag aldrig trodde jag skulle hålla i. Nej, det är inte Willy Wonkas guldbiljett till chokladfabriken. Nej, det är ingen flygbiljett till thailand eller något annat svennedominerat semesterparadis. Det är en biljett till Kiss på stadion den 30:e maj. Fredagkvällen då stockholm magiskt förandlas till Detroit Rock City för en dag. Men men, den som vill vara fin får lida pin, så imorse gick jag upp klockan kvart över fyra för att ta mig in till globen med kevs. Taggad som fan var man, när man kommer upp till biljettluckan och ser bröderna stå uppradade ( slängda i solstolar) klockan 05.00. Klockan 6 blev man glad över att globen öppnade, man kunde båda värma sig och så visste man att mcdonalds skulle öppna en timme senare. 07.00 blir man överlycklig när man lyckats komma över en McToast (ett tips, det godaste jag någonsin ätit, jag svär) och en kaffe, men blir deppad när man kommer ut i kylan igen. Detta visar man såklart inte, utan tänker på biljetterna tills simultanförmågan tvingar en tillbaka till det ryska klimatet. Klockan 08.00 sjöng vi kisslåtar till en hackande stereo som nästan, bara nästan, gav upphov till lite banking. och sedan, klockan nio, öppnas kassorna. En pagrotsky liknande farbror i shorts försöker desperat dela in folkmassan i fållor. Till slut lyckas han. Jag är livrädd för att hanma utanför kön, och skriker med jämna mellan rum "Ledet, Ledet, Ledet" till Kevin, varefter det ordnar sig.Till slut är vi framme vid luckan. Med skakig hand sträcker jag fram pengarna och får tillbaka två biljetter. "KISS - Stockholms Stadion 30 Maj 19.00" Underbart.
På bussen hem träffar vi på en konstig/snäll/FULL snubbe som snackade om hur man ska slå sin farsa (?) och om hur hans 70- åriga morsa stuckit till indien eller ngt med hennes 34-årige man. Vi flyger av bussen.
Träffar ol' Maz i skolan och chillar mig igenom resten av dagen som enbart bestod av skäna lektioner. Fast det hade nog inte spelat någon roll.
My day was already made.
Peace,
The one with the great news
Nu är det bestämt. Kiss kommer till sverige den 30:e maj, så det är köa som gäller på fredag morgon. Fan, har lyssnat på Kiss i flera år, och nu ska man se dom live liksom. Kommer bli grymt nice. Pga huvudvärk och läxor (hänger ihop) så får det vara nog nu, kanske skriver ngt ikväll om ni har tur,
tjao
tjao
The one with another Sunday
Mjo, nu är det alltså Söndag igen. Å andra sidan bara en vecka kvar till sportlov, så man ska kanske inte klaga...
Hur har min helg sett ut då? Jo, i Fredags var jag på "Fest" (notera den iskalla sarkasmen) med Kevin hos nån 94:a i typ en halvtimme innan vi drog hem till Mazlum och kollade på Scrubs och 'Shell Never Do Porn Again' Hahaha.
Igår åkte jag ut till Värmdö för att hälsa på min kusin som just fyllt 15. Just det, ni vet vad som händer om en vecka va? Den 24:e? Kom igen nu. Jag fyller år! Så nu har ni inget skäl att glömma det...
Nu ska jag kanske lira lite Guitar Hero om Kevins brorsa tillåter,
Ciao
Hur har min helg sett ut då? Jo, i Fredags var jag på "Fest" (notera den iskalla sarkasmen) med Kevin hos nån 94:a i typ en halvtimme innan vi drog hem till Mazlum och kollade på Scrubs och 'Shell Never Do Porn Again' Hahaha.
Igår åkte jag ut till Värmdö för att hälsa på min kusin som just fyllt 15. Just det, ni vet vad som händer om en vecka va? Den 24:e? Kom igen nu. Jag fyller år! Så nu har ni inget skäl att glömma det...
Nu ska jag kanske lira lite Guitar Hero om Kevins brorsa tillåter,
Ciao
