p00ntus

Jaha, då är man tillbaka i bloggsitsen igen! Mer än ett år har gått sedan jag sist  slösade tio minuter av mitt liv för att berätta för en handfull personer om vad jag gjort samma dag. Men på efterfrågan (en) ska jag skriva ett nytt inlägg. Så håll i er...

Eftersom det gått så lång tid sen ni hörde av mig sist, ska jag dra en snabb resumé:

Jag har nu förmodligen mer än dubbelt så långt hår jämfört med efter Maiden -08, och har oftast halvtrasiga kläder, uppsprayat svart hår och smink. De nya läsare som eventuellt snubblar över den här bloggen slutar nog läsa här.
Hursomhelst, jag lyssnar inte längre enbart på Maiden, utan även, för att nämna ett fåtal, Kiss, AC/DC, Alice Cooper, Thin Lizzy, Mötley Crüe, W.A.S.P, Ratt, Whitesnake, Van Halen, Winger, Dokken, Europe, Hardcore Superstar, H.E.A.T, Def Leppard, Motörhead, Alien, Boston.... The list goes on.

Jag spelar numera trummor (!) i ett band som heter Riotus, som lirar musik influerade av de flesta av banden ovan. I replokalen är det väl Rocknroll all evening and party every night som gäller... eller något haha! Men nog om det. Ni ska ju trots allt få höra om min dag.

Jag vaknade av att tv:n var på, lampan var tänd och mobilen var inte laddad. Somnat framför något slött program som vanligt. Kliver ur sängen och det tar mellan två och tre sekunder innan jag är nära på att kasta mig ner i sängen igen. Vill skrika när jag inser att det inte är ett alternativ. Morsan har omtänksamt gjort rostade mackor och oboy till mig, som står i vardagsrummet. Och visst, det låter ju jättegott. Tyvärr hade jag ju försovit mig så att mackorna var hårda och oboyen ljummen. Efter min gourmétfrukost klär jag på mig och sticker till skolan, utan hårspray eller smink.

I skolan var det sköna lektioner, dock var jag så trött att jag inte minns vad jag gjorde.  Efter skolan stack jag dock till Skärholmen och inhandlade en TV på Myrorna för 100:- som jag skulle ta med till Replokalen för att kunna kolla på film och spela Xbox där. Det gick ju skitbra - tills jag kom utanför dörrarna till butiken. Jag kan säga såhär, att en TV väger mer än man tror, speciellt när man har ett xbox i ena handen, en påse med trumgrejer i andra och en jävla TV på båda dom händerna, Inte minst när man ska ta sig från Skärholmens köpcentrum till Brandbergen via slussen och gullmars.  Min rygg gör överdjävligt ont och jag ser i skrivande stund ut som Mick Mars. Det enda som skiljer oss åt är att jag har på mig en KISS-tröja, något som Mick aldrig skulle ta på sig. På vägen från Myrorna fick jag dessutom för mig, mitt i min ryggbrytande misär, att jag skulle gå in på en bokaffär och inhandla Nikki Sixx bok The Heroin Diaries, något jag gjort för en vecka sedan men som slutade bittert då jag tappade boken på 401:an efter en inte helt nykter kväll på stan. Så jag stapplar in, med mitt svarta hår i ansiktet och bärandes på en jävla teveapparat,  rycker åt mig boken och går mot kassan. Där står en ung tjej och försöker hålla sig för skratt. Det var jävligt intressant att se hur olika människor reagerar på en sådan situation, några såg ut som dom just sett satan springa från ett inbrott. Kanske var de inte långt ifrån.

Nu måste jag lägga mig och kolla på Seinfeld. Vi hörs väl... om ett år eller så.

Peace,

Jaha, då är man tillbaka i bloggsitsen igen! Mer än ett år har gått sedan jag sist  slösade tio minuter av mitt liv för att berätta för en handfull personer om vad jag gjort samma dag. Men på efterfrågan (en) ska jag skriva ett nytt inlägg. Så håll i er...

Eftersom det gått så lång tid sen ni hörde av mig sist, ska jag dra en snabb resumé:

Jag har nu förmodligen mer än dubbelt så långt hår jämfört med efter Maiden -08, och har oftast halvtrasiga kläder, uppsprayat svart hår och smink. De nya läsare som eventuellt snubblar över den här bloggen slutar nog läsa här.
Hursomhelst, jag lyssnar inte längre enbart på Maiden, utan även, för att nämna ett fåtal, Kiss, AC/DC, Alice Cooper, Thin Lizzy, Mötley Crüe, W.A.S.P, Ratt, Whitesnake, Van Halen, Winger, Dokken, Europe, Hardcore Superstar, H.E.A.T, Def Leppard, Motörhead, Alien, Boston.... The list goes on.

Jag spelar numera trummor (!) i ett band som heter Riotus, som lirar musik influerade av de flesta av banden ovan. I replokalen är det väl Rocknroll all evening and party every night som gäller... eller något haha! Men nog om det. Ni ska ju trots allt få höra om min dag.

Jag vaknade av att tv:n var på, lampan var tänd och mobilen var inte laddad. Somnat framför något slött program som vanligt. Kliver ur sängen och det tar mellan två och tre sekunder innan jag är nära på att kasta mig ner i sängen igen. Vill skrika när jag inser att det inte är ett alternativ. Morsan har omtänksamt gjort rostade mackor och oboy till mig, som står i vardagsrummet. Och visst, det låter ju jättegott. Tyvärr hade jag ju försovit mig så att mackorna var hårda och oboyen ljummen. Efter min gourmétfrukost klär jag på mig och sticker till skolan, utan hårspray eller smink.

I skolan var det sköna lektioner, dock var jag så trött att jag inte minns vad jag gjorde.  Efter skolan stack jag dock till Skärholmen och inhandlade en TV på Myrorna för 100:- som jag skulle ta med till Replokalen för att kunna kolla på film och spela Xbox där. Det gick ju skitbra - tills jag kom utanför dörrarna till butiken. Jag kan säga såhär, att en TV väger mer än man tror, speciellt när man har ett xbox i ena handen, en påse med trumgrejer i andra och en jävla TV på båda dom händerna, Inte minst när man ska ta sig från Skärholmens köpcentrum till Brandbergen via slussen och gullmars.  Min rygg gör överdjävligt ont och jag ser i skrivande stund ut som Mick Mars. Det enda som skiljer oss åt är att jag har på mig en KISS-tröja, något som Mick aldrig skulle ta på sig. På vägen från Myrorna fick jag dessutom för mig, mitt i min ryggbrytande misär, att jag skulle gå in på en bokaffär och inhandla Nikki Sixx bok The Heroin Diaries, något jag gjort för en vecka sedan men som slutade bittert då jag tappade boken på 401:an efter en inte helt nykter kväll på stan. Så jag stapplar in, med mitt svarta hår i ansiktet och bärandes på en jävla teveapparat,  rycker åt mig boken och går mot kassan. Där står en ung tjej och försöker hålla sig för skratt. Det var jävligt intressant att se hur olika människor reagerar på en sådan situation, några såg ut som dom just sett satan springa från ett inbrott. Kanske var de inte långt ifrån.

Nu måste jag lägga mig och kolla på Seinfeld. Vi hörs väl... om ett år eller så.

Peace,

Okej. Mitt livs största kväll någonsin.

Stämningen i kön är av absolut världsklass. Insläppet flyter på bra. De svenska fansen har fångat vädret precis där de vill ha det. Förutsättningarna för kvällen är bra, förhoppningarna är höga. Sedan kommer Hålrummet. Tiden från det ögonblick till man äntrar stadions innerplan till att Järnjungfun, klädd i explosioner och jubel, uppstår på scenen. Och den tiden går långsammare än någonsin. Måste bara tillägga den klockrena ok-nicen (felsägning/skrivning) som jag såg på en killes rygg. Alla som vet vilka Maiden är känner säkert till deras klassiska fras "Was this for real or just some kind of hell" från låten The number of the Beast. Den här killen hade alltså en tröja med Eddie och "The Beast"  på ryggen, och i en båge över dem stod textutdraget: "Was this for real or just some kind hell". (Kind Hell? Aha snällt helvete, okej fan va najs.)

Lauren Harris, ingen mindre än Maiden-basisten Steve Harris dotter, är det första förbandet av två. Lite sömnigt men godkänt. Sedan kom Avenged Sevenfold. Oj, skrev jag att Lauren Harris framträdande var en smula sömnigt? I jämförelse ligger bottenskrapet Sevenfold i djup koma för att inte vakna sålänge de svenska fansen fått sin portion Maiden. De SÖG, för att vara exakt. Sedan följer en timmes väntan, och sedan sker något som ger mig rysningar i hela kroppen bara av att skriva om det: Ur högtalarna strömmar plötsligt Doctor, Doctor. Hysterisk cool allsång som väcker de som somnat under den föregående akten.

Och tja, sedan händer det. Musiken tonas bort och ersätts av Churchills brummande stämma. Skynket faller och avtäcker den egyptiska scenen. Scenen fullkomligt exploderar och in kommer farbröderna. Och från den stunden är jag som i trans. Jag hade kunnat skriva vad jag tycker om låtarna som framfördes, men jag har inte mycket mer att säga än Underbart. Kvällens bästa låtar var dock Rime Of The Ancient Mariner och Revelations. Och under sista låten, flaggskeppet Hallowed Be Thy Name, lyckades jag få tag på ett plektrum från gitarrguden Adrian Smith. Jag skrek som jag aldrig skrikit förut. Efter konserten kunde jag knappt gå (Förresten: Om den lilla jävla mexikanhoran som stod bakom mig läser detta: DU ÄR EN DÖD LITEN MAN) på grund av ovan stående mexikanare som inte förstod varken vad smärta, glädje, köande eller dubbelmoral innebär. När jag inhandlat en Somewhere Back In Time World Tour- Halsduk letade jag rätt på morsan som stod och pratade med några gamla kompisar hon sprungit på utanför konserten. I deras sällskap fanns Maidens massör, som vi snackade lite med. Bruce har tydligen taskiga knän, eller hur det nu var. När jag berättade om plektrumet jag fått av Adrian, plockade han fram ytterligare ett ur fickan och gav mig det. Jag kände igen den turkosa färgen direkt. Det var Dave Murrays plektrum. Jag har nog aldrig varit så glad. Dave är min favoritmedlem och förmodligen även favoritgitarrist, alla kategorier. Jag fick även ett backstagepass från giget, kan vara rätt kul att ha.

Så vad ska man säga? Trumhinnorna tjuter fortfarande, men det är det värt. Och vet ni vad det bästa är? Att om nio dagar händer det igen. På Ullevi. Större, Bättre och Mäktigare. Jag kan knappt vänta...

Peace,

Tjena alla ni som läser, ingen med andra ord, så jag funderar på varför jag egentligen skriver detta inlägg. För alla nya "läsare", lite kort om min blogg: Ni kommer inte att hitta några överdrivet harmoniska, poetiska inlägg om hur skönt det är med sommar och ni kommer inte att hitta nåt försök till modehörna där jag visar att mina kläder är köpta på H&M.  Ingen Mainstream här inte.

Hursomhelst, det var ju ett jävla tag sen sist, eh? Det har hänt en massa, Skolavslutning, Spelning på Schools Out, Gitarrköp, Sommarjobb...Men inte minst KISS på Sation 30:e Maj! Placerad längst fram vid staketet framför Gene Simmons himself, otroligt mäktigt.  Men imorgon kommer den verkliga smällen. Iron Maiden på Stadion. Maiden är det band som inspirerat mig och min musik mest, och att se dom live (igen!) kommer att bli helt underbart.  Eftersom köandet gick så bra på KISS (30+ timmar, yeah!) Så tänkte vi dra dit riktigt tidigt den här gången. Det visade sig dock att pga ombyggnad eller någon skit får ingen köa förrän på Imorgon, konsertdagen. Paniken kommer vara ett faktum inatt klockan 24.00.

Känner ni mig; Räkna inte med några fler inlägg på att tag, men jag ska försöka recensera konserten.

Peace,

Tjena, inte helt oanat så har jag inte orkat skriva på ett tag. Och om man ska dra en snabb resumé så har jag lirat kopiösa mängder Skate, varit med Manne from Björnlunda, och bara njutit av lovet i allmänhet. Snön drog ju ner det roliga i påsken det här året, och när det faktiskt stiger till +8c, vad händer då? Jo jag känner mig lite småkrasslig första dagen i plugget. Kollar tempen senare, jag har 37,7 graders feber.Ingen större fara, right? Dagen efter har jag 38,7. Okej, får stanna hemma. Halsen börjar göra ont. Imorse vaknade jag klockan kvart över sex och kunde inte andas. Halsfluss + nästan 40 graders feber. Jävla skit. Idag har jag varit uppe på ältapraktiken och tagit prover, inte kul alltså. Gick senare förbi Stavan för att hämta lite läxor (Döda mig.). Åh, vad lustigt. Att gå förbi ens kompisar, fåglarna kvittrar, och man drabbas av panik vid vetskapen att man faktiskt ska Hem, Hem till soffan och sängen, hem till Cellen där man inte kommer ut förrän tempen har gått ner.

Inte nog med att man blir psykiskt förstörd av att vara sjuk. Mazlum förbereder för någon sorts överraskning på fredag. Jag antar att det har med hans planerade köp av Xbox 360 att göra. Fan, han håller på att ta kål på mig med hans jävla sms om hur lång tid det är kvar. Men men, den som lever får se. Synd bara att det inte känns som att jag överlever länge till...

Harebra allihop

Tjena,

Igår var en riktigt seg dag, låg hemma och kollade på film hela dagen, och sen ringde mazlum och undrade om jag skulle med på 10.000 BC på kvällen. Hade velat se den filmen så jag hängde på. Mazlums brorsa körde oss, och höll vid flera tillfällen på att köra ihjäl oss vid farthinder som saknade skyltar, vilket gav mer adrenalin än själva filmen gjorde :)
FIlmen var helt okej, lite taskig handling men jävligt storslagna scener och bra animerat.  Efter filmen så gick jag hem och somnade, var helt sjukt trött!

Imorse fixade jag äntligen min xbox, så jag satt och degade framför den ett par timmar. Sen packade jag plastgitarren och drog hem till Mazlum för lite hederlig Guitar Hero-action.  Både Mazlum och Cihan var övertaggade på att lira, och nu sitter jag här och hör dem tjafsa om vem som är bäst. Såhär låter det, ungefär:
C: Amen jag har ju skadat fingret! Plussa på 10.000 poäng på varje låt, jag är ju förfan handikappad!
M: Aja visst, jag tar ju dig ändå...

10 min senare...

C: Jävla plåster! Man kan inte spela med plåster muzi, fatta!
M: Ah visst, vill du att jag också ska ha plåster? Aja visst. (Mazlum springer och hämtar gasbinda som han lindar runt fingrarna)
Matte säger inte mycket, utan dominerar fullständigt.

Nej nu ska jag dra tillbaka till spelsoffan och se vad som händer. Ikväll ska jag äta på Fridays med mina kusiner, ska bli skitkul.

Fotnot: Det bör tilläggas att både Mazlum och Cihan spelar på easy.

Tjo!

Drömde en så jävla skum dröm inatt alltså... Jag, Kevin och någon mer, minns inte vem, var på nån sorts middag i Stavsborgsskolan. Man hade dukat flera långbord i matsalen, och det fanns även ett mindre rum intill som också var uppdukat. När Kevin och jag skulle gå in till stavan så var vi tvungna att betala 20:- i inträde,och vi fick 2$ tillbaka. Jag blev överlycklig över  då jag altid velat äga en dollar. När vi kommer in i matsalen så står det 4-5 utländska killar på scenen och kastar målarfärg på varandra. Jonathan Lannemar kommer fram och förklarar att deras uppgift var att måla dom vita rören på scenen(?) Vi vänder oss omoch där det tidigare varit en scen är det istället en vägg av vita ledningar och rör. Jonathan skriker att dom lär bli relegerade men får en konstig min då han kommer på att de inte går på skolan.

Plötsligt sitter jag och Mazlum och käkar, Kevin sitter vid ett annat bord, då jag ser att Slash sitter vid ett bord lite längre bort. Jag vill av någon anledning imponera på honom för att senare kunna få hans hatt, så jag letar efter något som kan vinna hans uppmärksamhet. Jag får syn på Kevin, som helt plöstligt står och pratar och skrattar med en 94:a i mitten av rummet. Jag går fram till stackaren, slår honom sönder och samman, samtidigt som jag mår jättedåligt av vad jag gör.Jag vänder mig om - Slash är borta. Istället ligger det en lapp och ett paket på bordet där han satt. Jag läser på lappen: "You deserve my hat.". Jag blir överlycklig, sliter upp paketet. Där ligger en brun basker.  Jag blir deprimerad och vaknar.


Japp, skumma drömmar finns det. Nu ska jag försöka fixa xbox live till min 360... Ha det bra!


Peace,

Glad överskattad Påsk allihop!

Vaknade imorse av en solstråle som hade kunnat ge mig hudcancer pga dess styrka i mitt ansikte. En strimma hopp tändes inom mig, Kunde det vara så att det har blivit vår över en natt? Jag tittar ut och ser all den snö som aldrig kom i vintras, all den snö man hoppades aldrig skulle komma. Jag undrar om man kan hänga sig i en gitarrkabel...

Efter att ha lirat gitarr till "A Matter Of Life And Death" (en av de bästa skivorna jag vet) hela förmiddagen så kommer min kära mormor. För er som inte vet så bor min mormor i kalmar, gillar att lösa korsord och har bara ett öga. Hon ska vara här över helgen, och det är alltid lika roligt att höra henne berätta om vad som händer nere i spökstaden kalmar. Jag älskar kalmar då jag har varit där mycket när jag var mindre, men vad ni än gör - åk aldrig dit på en helg.
Det är som en siesta i spanien, allt folk försvinner från gatorna och fåglarna tystnar. Lite läskigt det där. Att smålands skönaste skivbutik stängt igen gör inte saken bättre.

Nej nu ska jag sätta mig ner och skriva lite låtar, måste pumpa nytt material nu =)
Kanske ringa mazlum också, se vad han har för sig....

Peace,

Tjo.
Idag slutar vi äntligen skolan för påsklov. Tycker det är lite överskattat då man inte kan läsa metro utan att bli överöst med "Glad-påsk-erbjudanden" från skomakare i Orminge centrum.  Nej, påsken innehåller inte mycket glädje, utan är snarare ett av årens största pr-trick, om ni frågar mig. Hur som helst, det ska bli grymt skönt att bara slappa i 10 dagar, lira sönder Skate-demot antagligen. Jag har lirat det där demot oavbrutet sen jag laddade ner det, och det är nästan så att jag funderar på att damma av brädan på riktigt nu...Aja, vi får väl se hur det går med den saken.

Jag måste ju tacka alla dom som kom på vår spelning i fredags! Skitkul att ni kom, och hoppas ni gillade det. Bilder/Videos kommer snart. Vi har en till spelning den 11/4 på 2:ans Fritidsgård i Nacka, missa inte det :D

Nu ska jag dra till skolan och se susanne bryta samman på våra lektioner :)

Peace,

Tjena , Jag tog som ni kanske märkt en paus från bloggandet men nu är jag tillbaka. Det är väldigt stressigt i min lilla värld just nu, jag har nämligen varit på intagningsprov på Fryshuset och Rytmus, och idag ska jag till Värmdö gymnasium för en audition. Lite nervös är man ju, men å andra sidan har det gått bra på dom andra så det löser sig nog. Och när vi ändå är inne på ämnet musik, fy fan vad jag stör mig på folk som använder musiken som en trend. Precis som att surfa på mainstream-vågen när det gäller kläder utan att egentligen gilla plaggen, lyssnar fjortisar och andra avskum på musik som dom inte ens gillar. Okej för att digga alla one-hit wonders som musiken idag mestadels består av. Och att följa med strömmen av musik och gilla det man hör, det köper jag. Men jag tål fan inte fjällrävenbrudar som pushar Linkin Park (grymt band egentligen) för att alla andra gör det. Jag är förhoppningsvis frälst från att fel folk ska börja missbruka min typ av musik, och det glädjer mig. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta: Tack gud för att rocken är död.


Peace,

FY FAN VAD LACK JAG BLIR!

Jag hade skrivit ett av dom längre blogginläggen någonsin, trycker på publicera, och vad händer?
Jag kommer till hemsidan. Loggar in. Sidan borta. Jag skriver om det imorrn, men just nu sammanfattar jag det till:
Grattis mazlum.

En lack rocker går och lägger sig.


Peace,

Tjo : )

Idag fyller jag sexton, och av tradition vaknade jag för tidigt och kunde inte somna om, ett helvete helt enelt. Sen stormade hela familjen in med kaffe och mums-mums. Vad fick jag då? En Kenzoparfym, pengar, Kissbiljett och privatlektioner av, enligt mig, en av sveriges bättre sologitarrister Christian Neppenström. Sen kommer morsan ikväll också, så det blir väl lite mer grejer då antar jag =) Nej nu ska jag duscha och sen förmodligen dra till kevin, som har björnlänningen Manne hos sig. Skön människa det där ;) Hare bra allihop


Peace,

Så...Trött....
Idag har det äntligen hänt efter så många år. I min hand håller jag en biljett, en biljett som jag aldrig trodde jag skulle hålla i. Nej, det är inte Willy Wonkas guldbiljett till chokladfabriken. Nej, det är ingen flygbiljett till thailand eller något annat svennedominerat semesterparadis. Det är en biljett till Kiss på stadion den 30:e maj. Fredagkvällen då stockholm magiskt förandlas till Detroit Rock City för en dag. Men men, den som vill vara fin får lida pin, så imorse gick jag upp klockan kvart över fyra för att ta mig in till globen med kevs. Taggad som fan var man, när man kommer upp till biljettluckan och ser bröderna stå uppradade ( slängda i solstolar) klockan 05.00. Klockan 6 blev man glad över att globen öppnade, man kunde båda värma sig och så visste man att mcdonalds skulle öppna en timme senare. 07.00 blir man överlycklig när man lyckats komma över en McToast (ett tips, det godaste jag någonsin ätit, jag svär) och en kaffe, men blir deppad när man kommer ut i kylan igen. Detta visar man såklart inte, utan tänker på biljetterna tills simultanförmågan tvingar en tillbaka till det ryska klimatet. Klockan 08.00 sjöng vi kisslåtar till en hackande stereo som nästan, bara nästan, gav upphov till lite banking. och sedan, klockan nio, öppnas kassorna. En pagrotsky liknande farbror i shorts försöker desperat dela in folkmassan i fållor. Till slut lyckas han. Jag är livrädd för att hanma utanför kön, och skriker med jämna mellan rum "Ledet, Ledet, Ledet" till Kevin, varefter det ordnar sig.Till slut är vi framme vid luckan. Med skakig hand sträcker jag fram pengarna och får tillbaka två biljetter. "KISS - Stockholms Stadion 30 Maj 19.00" Underbart.

På bussen hem träffar vi på en konstig/snäll/FULL snubbe som snackade om hur man ska slå sin farsa (?) och om hur hans 70- åriga morsa stuckit till indien eller ngt med hennes 34-årige man. Vi flyger av bussen.
Träffar ol' Maz i skolan och chillar mig igenom resten av dagen som enbart bestod av skäna lektioner. Fast det hade nog inte spelat någon roll.
My day was already made.

Peace,

Nu är det bestämt. Kiss kommer till sverige den 30:e maj, så det är köa som gäller på fredag morgon. Fan, har lyssnat på Kiss i flera år, och nu ska man se dom live liksom. Kommer bli grymt nice. Pga huvudvärk och läxor (hänger ihop) så får det vara nog nu, kanske skriver ngt ikväll om ni har tur,


tjao

Mjo, nu är det alltså Söndag igen. Å andra sidan bara en vecka kvar till sportlov, så man ska kanske inte klaga...
Hur har min helg sett ut då? Jo, i Fredags var jag på "Fest" (notera den iskalla sarkasmen) med Kevin hos nån 94:a i typ en halvtimme innan vi drog hem till Mazlum och kollade på Scrubs och 'Shell Never Do Porn Again' Hahaha.
Igår åkte jag ut till Värmdö för att hälsa på min kusin som just fyllt 15. Just det, ni vet vad som händer om en vecka va? Den 24:e? Kom igen nu. Jag fyller år! Så nu har ni inget skäl att glömma det...

Nu ska jag kanske lira lite Guitar Hero om Kevins brorsa tillåter,


Ciao

Tjena!

Sitter här och är så äckligt trött som en människa möjligtvis kan bli. Har just skrivit en engelska-uppsats och nu väntar hemkunskap, sexualkunskap och spanska. Egentligen, är det så konstigt med ungdomar som tar självmord? Det är dom vuxna som knyter snaran åt oss, så varför kommer det egentligen som en chock för samhället när rubriker som "16-årig pojke hittad död på sitt rum" uppmärksammas i media? Och varför skriver jag det här inlägget då ingen som bryr sig läser den? Tröttheten gör sig påmind. Mindre läxor, mer fokus, kort sagt. Och nej det här är inget jävla självmordsbrev, bara en åsikt. =)

Gårdagens skridskolektion var det roligaste som hänt på ett bra tag (fredags). Linn flög som en vante mellan mig och Mazlum, som inte kunde få nog av att se dagens bambi i rosa fleecebyxor. Jag lyckades också med ett par sorgliga manövrar, men dom försöker jag nog glömma ^^

Och innan jag slutar teamar jag upp med mazlum och säger:
Ja, det äcklar mig med. Att en bra människa ska bli äcklig på riktigt för att majoriteten av tjejerna 'förväntas' se ut så, bete sig så. Men vem vet, om nästa modetrend är att bli normal igen, kanske de som gått förlorade bland 96-jeans hittar tillbaks.

Peace

Tjenare allihop! Det tog ett här, men nu är den här. Jag drar igång direkt. Vart var vi nu igen? Visst ja.

Lördag: Jag vaknar, helt förstörd, klockan 08.00 och förbannar en hel drös saker, varefter jag går ut i köket där 8 stycken zombier och en Örjan sitter och dricker oboy. Den tidigare kvällens odörer ligger fortfarande som en dimma längs golvet. Jag lägger in ett par mackor i våffeljärnet, aka toastern, och skiter fullständigt i att rengöra fanskapet. Nån tjej i stugan ovanför ringer på dörren och ber att få låna en tändare. Så rolig var vår morgon.

Efter vi gjort vad fan vi nu gjorde, Drog vi ut i backen. Jag fick låna Johans lurar, så nu kunde jag glida ner för backarna med Sonata Arctica i bakgrunden. Helt ofattbart vackert med "The Cage" och "San Sebastian" och samtidigt blicka ut över det enorma landskap som utsikten bjöd på. Lite senare märker jag dock att Tony Kakko slutar sjunga. Mp3-helvetet har förstått att det är för bra för att vara sant, och beslutar sig för "Self Destruct" istället för "Shuffle". Fanskapet splittrar sig i 100 (Fem egentligen) Delar. Tokdamp.

Efter ett par timmar ringer Kevins mobil. Det är Linn, som upplyser honom om att hon och Madicken är "någonstans" men dom vet inte var. Dom behöver hjälp iallafall. Kevin och Johan leker superhjältar...Eller snarare Superhjälte och Superhund, och åker för att leta reda på dem. Jag känner för off-pist, trots att jag misslyckats kapitalt dagen innan, och hakar på Gällhagen, Robin, Alex och några till. Dom hade hittat en skitbra väg(g) ner i en dal som genom en skogsbana mynnar ut i backen igen. Alla glider ner utan större svårigheter (Gällhagen ligger på gränsen, Alex rammar mig) utom jag, som när jag inte står still, tragiskt ramlar ihop i minsta kurva. När vi äntligen är nere i dalen tackar jag gud för det. Skogsvägen var grym. Mjölksyran gjorde sig ständigt påmind när man hukar sig för att komma under en gran, böjd över spåret, täckt med nysnö. När jag en stund senare stannar för att vila mina stackars ben, hör jag och sporre ett skrik. Eller snarare två; Ett rop på hjälp och ett rop efter något att äta. Gentlemannen Gällhagen skyndar fram för att rädda dem, Det visar sig att de 'råkat' Ramla in i en gran båda två, den enda gran i hela björnrike som var formad som en koja. När vi väl fått ut dom (när dom väl gått upp ur gropen) så åker vi vidare. Madicken ser ut som Bambi-exemplet jag beskrev i förra inlägget när hon panikåker mellan två stenar, bara för att missa ett träd med några centimeter. I slutet av banan kommer vi till en bäck, som man måste korsa för att komma ut i backen igen. Hur? Via en tveksam bro gjord utav kvistar, såklart!
Jag klarar det. Sporre klarar det. Madicken klarar det. Linn ramlar i. Samtliga skrattar åt linns försök att svara i telefon. Efter att ha dragit upp henne i vad som mer såg ut som en pöl än en bäck, sätter jag en 180' (WHOA!) och glider ut i backen igen.

Senare åker Jag, Johan och Kevin samma väg. Kevin tar humor till nya nivåer genom att ramla i varje sväng.
På kvällen bastar vi med tjejerna igen. Johan och jag bestämmer oss för att springa ut i backen, Ner för backen, upp för backen och In i stugan, utan skor, och bara med badbyxor på oss. Det värsta jag någonsin gjort.
Vi slängde även isvatten på åttorna i stugan brevid våran. Så jävla ägda alltså x')
Innan vi gick och la oss (Egertz sov klockan 21 typ) Så förpestade Kevin och Jacob hela stugan, Malcolm tog hjälp av sina rent av vidriga fötter, och lukas utsöndrade en lukt som triggade kräkreflexen, och jag skojar inte. Örjan fäller den odödliga kommentaren: "Åh fy faan lukas"
Kevin borstade inte tänderna, han dreglade ner golvet och agerade som en förståndshandikappad.

Söndag:
Jag ligger och drar mig en sisådär 40 minuter. Kevin blir arg (Klockan är mycket du ska He...Packa)
Jag slarvpackar allt och tvingas slänga en påse Cheeseballz. Dagen känns förstörd. Vi lämnar stugan för sista gången, Packar in det sista i förrådet och drar ut i liftarna. Känndes lite sorgligt att åka hem, men samtidigt har man haft skitkul, och det har hänt hundratals saker som jag förmodligen glömt skriva om här. Jag tog med Kevin på ett par sista åk i offpisten, Lade märke till att vill man prata om något med någon, ska man göra det i liften. Det funkar bra det. Vi åker till skiduthyrningen och lämnar skidorna, vilket går ganska snabbt. Kevin slänger sig i liften på väg ner, av ngn anledning. Ytterligare ett förståndshandikapps-anfall, antar jag. När vi kommer fram till bussen får vi reda på både att spanjorer gärna byter om i skidförråd, och att Johan satte en backflip på ett hopp utanför stugorna.

Bussresan går väl hyfsat. Lite sorgligt när vi just lämnat stugorna, men efter ett tag somnar jag. Vaknar väl en tiotusen gånger av kevin, innan vi stannar på samma Värdshus som på uppresan. MEN! Den här gången ska vi få äta Thaibuffé i vad som enligt Gunnar (bara det säger väl en hel del) kungens f.d. Vinkällare.
Detta var det absolut konstigaste jag upplevt i hela mitt liv. Till att börja med låser en åtta in sig på toaletten, som går i baklås och man får skruva loss dörren. Sedan hämtar vi mat. Mat som luktade västerländsk avföring på riktigt. Juice, Som efter att ha smakat influensa, Blir kallad det eleganta ordet "Thai-Blask" . Vi slår oss ner vid den ensammaste baren någonsin, med ett deprimerande dansgolv på två kvadrat lite längre bort.

Resten av bussresan går hyfsat fort, inget speciellt hände förutom att någon upptäckte att det plötsligt blivit lite blötare på golvet än vad det var för en liten stund sedan. Lamporna tänds, Den präktiga forsen längs sätena uppmärksammas, och katastrofen är ett faktum: "DET ÄR KISS PÅ GOLVET" Fjorton och en halv minuts kaos. Busschauffören sträcker ner handen i sörjan och konstaterar att det är spolarvätska. En våg av både lättnad och besvikelse sköljer över oss alla. Någon försöker desperat att hålla liv i Fjortismatte! Fjortismatte! Men det blir inte samma sak. Resten av vägen sover jag, iaf tror jag det. Väl hemma så drar jag en snabb summering för pappa och går och lägger mig direkt, Helt slut efter att ha varit på den roligaste skidresan någonsin.
Tack alla ni som var där, och tack grabbar i 123:an som gjorde stugan till en soptipp. Slår vad om att väggarna fortarande luktar kevins senapsodör.

/Pontus

Tjenare allihop!
Nu är man tillbaka från björnrike igen. Fan vilken helg alltså! :D
Jag vet inte riktigt om jag orkar/hinner skriva om hela resan, så jag kör en icke-intern summering i 2 delar(Ha! Nu fick mazlum som han ville. Internt för honom men inte för någon annan.)
Då kör vi!

Torsdag: Bussen ska gå klockan 14.00 från tennishallen, Kevin ska möta mig där 13.30. Jag kommer dit 13.30. Kevin kommer inte 13.30. Jag blir frustrerad. Lyckligtvis satt tjejerna redan uppradade längst bak i bussen, så jag fick lite sällskap^^. Efter ca en kvart kommer Kevin och Frick.

Själva bussresan var hyfsat kul. Jag lyssnade på Sonata, Käkade Lidl-godis och beundrade den allmänt äckelsnygga norrskenshimlen. Efter ett antal timmar stannar vi på ett värdshus mitt ute i ingenstans, och stannar för att käka chili con carne. Mitt i maten ställer sig Gurra G upp och vill hålla ett tal, jag reser mig som käre gamle hultberg och förklarar att Nej du, här är det jag som håller talen. Och gjorde jag det? Ja. Gick det bra? Nej. Det visade sig att ingen  av föräldrarna visste vem Lasse var (now that's caring parents!).
Efter att ha sett Gurra bli skrämd av Gurra och Gurra (Haha!) så hoppar vi på bussen igen.
Jag somnar på Linn flera gånger. Sen är vi framme.

Väl i den allmänt fräscha stugan så hoppar jag och kevin in i vårt rum, slänger väskorna på golvet och går ut i köket för att informera om att vi är hungriga. Örjan (vår stugvärd) håller med och beslutar sig för att steka på hamburgare. Det diskuteras under en längre tid om att Johan ska bli utan.  Trots vilda protester från Johan som är allergiker så öppnar jag en påse ostbågar som Jacob käkar upp. Vi går chockade till sängs efter att ha blivit upplysta om väckning 07.00 dagen efter.

Fredag:

Kevin och jag tvingar oss ner till skiduthyrningen klockan 08.00, Båda förstörda. Jag beslutar mig för Blades, som förra året, hela hyrningen går smidigt overall. Jag ställer mig utanför och väntar på Kevin. Efter lite FÖR lång tid kommer han ut efter att ha köpt skidglasögon, men bara för att komma på att han glömt stavarna. Jag funderar på hur jag ska ta livet av mig...

Första åket var skithäftigt, sen att man känner sig som en packad bambi på en såpaglaserad hockeyrink är en annan sak.  Jag och kevin bestämmer oss för att åka ett par gånger innnan vi drar tillbaka till stugan. Sagt och gjort (bamseröst), vi möter upp Johan vid stugan och drar ut igen.

Macho som vi är drar vi längst upp på ett av fjället. Vi njuter av (en vääääldigt disig?) utsikt, och sen drar vi ner.
Och det är där någonstans det händer: Johan, som är ett skidtekniskt geni, får för sig att vi ska åka off-pist. Fine by me, tänker jag och hakar på.  "Fan vad djup snö det var här" tänker jag, men litar på Johan och följer efter, glad över att få åka skidor.

5 minuter senare (hissmusik)

Jag ligger på alla fyra och bokstavligt talat skriker, jag har tagit av mig skidorna för längesen och slänger dom framför mig medan jag kör ner fötterna i alla miserabla hål som fjället kan bjuda på. Johan har film på det hela, där ni bland annat kan få se klassiska scener som:
* "RING EN JÄVLA SKOTER"
* Pontus stapplar fram i meterdjup snö
*Pontus ligger med ansiktet neråt och vill ta livet av sig
*Kevin råkar slå Pontus i ansiktet med staven

Runt klockan 12.00 käkade vi köttbullar o makaroner hemma i stugan, och sen drog vi ut i backen igen.
Kommer inte riktigt ihåg om det hände något speciellt just då...Ni får påminna mig isånafall :P

Efter middagen så var det kvällsåkning. Jag lyckades bla missa liften och tvingades hänga i armarna hela vägen upp (det var min work-out for the next week!) Vi grillade korv i backen, Johan fick en kolsvart.
På kvällen bastade vi med tjejerna. Jag halkade i hallen(pjäx-blask) och stukade temporärt foten. Madicken och Linn vann bastutävlingen på knockout, Men det var väl som Madicken sa: "Vi är män. Vi heter tillochmed -man i efternamn. Och vi har rätt ursprung. Jag är finne och Linn är rysse" Okeeej. 

Lite roligt var det när vi skulle sova. Kevin hade kvällen innan tyckt lite synd om Johan, som tvingades sova på soffan så han erbjöd sig att dela säng med honom. Visst, första kvällen gick bra. Men den här kvällen var Kevins mage lite väl lömsk. Han släppte väder en hel del och till slut brast det för Johan. Konversationen lät ungefär såhär:

Kevins stjärt, för säkert 10:e gången: - prffffffffffffft
Johan: "NEJ FY FAAAN! Okej det räcker! Jag sover på soffan! "
Johan reser sig upp med täcket i handen och är just påväg mot dörren när...:
Kevin: "VÄNTA!"
Johan vänder sig trött och är just påväg tillbaka mot sängen när Kevin fortsätter:
Kevin: "Du tog fel täcke"

Hahaha, fy fan vad jag garvade åt Johans min!
  To Be Continued...

Tjena alla fans (jag vågar säga så nu, det är ju trots allt 5+ som läser)

Nu har jag packat till björnrike, Fan vad stor väska jag måste haft nu när jag tänker efter O.o
Är för övrigt fortfarande jävligt förkyld, så hoppas att jag blir bättre nu innan resan och allt.
Kan ju dra min dag, det var ett jävla tag sen, eller hur? =)

Mjo, ifs så var jag så trött imorse så jag kommer inte ihåg hur det var. jag käkade ljummna rostade mackor iaf. Mums. Hann med 07.57-Bussen med fyra sekunders marginal, typ. I skolan så skulle jag försöka lämna in min gymnasieansökan till Syv-Lotta innan jag började med Bild, och därför slå två flugor i en smäll. Njae, det vart snarare slå sju gånger och missa båda flugorna, lotta var inte där, jag vart sen till bilden, väntade 20 min, upp till lotta, lotta inte där, osv. TYP 5 GÅNGER. Tokdamp. Fortfarande inte fått tag på henne _ _
Efter bilden hade vi Eng/Sv med en FETT gammal vikarie. Vi pushade pappersflygplan och diskuterade huruvida Tulsa är 'the paris of oklahoma'.
Spanskan var överraskande nog rolig, Jag satt och gjorde egna meningar på spanska, Te.x '"Berto får stående ovationer för sin pianostol, MESOST! säger miljoner människor och simmar i rötmånadens fläsksvål." Kompisarna får ett gott skratt. Jag får IG.
Sen var det typ samma gamla kör som alltid. Lunch=Tomrep, SO med frank=Asgarv, ET med...henne vad fan hon nu heter=Torrt, Profil=Akustiskt med Adri.

Helt okej dag säger jag ;)
Björnrike om 1,5 dag upplyser Sporre.

Haregött

Jaha, ännu en jävla lista alltså... Men jag ska vara ärlig mot er, som alltid^^

Regler: Du ska berätta precis om de fyra viktigaste sakerna du har i väskan, varför du har dom, vad du har i dom och så vidare.

Och då jag inte heller har någon handväska, kör jag med fickorna:

Plektrum: Kör med Earnie Ball Light, man klarar sig inte utan plektrum helt enkelt. Ligger i "tha pick-pocket"

Plånbok: För det mesta ej tom, men annars för att visa mitt stöd till Maiden. Höger bakficka.

Mobil: 'The Lesson Saver', räddar alltid en tråkig lektion. Eller njae, den gjorde, fram till att mazlum tankade det där jävla fjärrprogrammet _ _. Höger framficka.

Händerna: Ja vart fan ska man annars ha dom?


Och mazlum, jag vet ju vad rektorn kallar dig när du kommer upp och ber honom knipsa upp ditt skåp - 'Schucka, Schucka'

Hare gött,