The one where he turned sixteen
Tjo : )
Idag fyller jag sexton, och av tradition vaknade jag för tidigt och kunde inte somna om, ett helvete helt enelt. Sen stormade hela familjen in med kaffe och mums-mums. Vad fick jag då? En Kenzoparfym, pengar, Kissbiljett och privatlektioner av, enligt mig, en av sveriges bättre sologitarrister Christian Neppenström. Sen kommer morsan ikväll också, så det blir väl lite mer grejer då antar jag =) Nej nu ska jag duscha och sen förmodligen dra till kevin, som har björnlänningen Manne hos sig. Skön människa det där ;) Hare bra allihop
Peace,
Idag fyller jag sexton, och av tradition vaknade jag för tidigt och kunde inte somna om, ett helvete helt enelt. Sen stormade hela familjen in med kaffe och mums-mums. Vad fick jag då? En Kenzoparfym, pengar, Kissbiljett och privatlektioner av, enligt mig, en av sveriges bättre sologitarrister Christian Neppenström. Sen kommer morsan ikväll också, så det blir väl lite mer grejer då antar jag =) Nej nu ska jag duscha och sen förmodligen dra till kevin, som har björnlänningen Manne hos sig. Skön människa det där ;) Hare bra allihop
Peace,
The one with the Kiss-Tickets
Så...Trött....
Idag har det äntligen hänt efter så många år. I min hand håller jag en biljett, en biljett som jag aldrig trodde jag skulle hålla i. Nej, det är inte Willy Wonkas guldbiljett till chokladfabriken. Nej, det är ingen flygbiljett till thailand eller något annat svennedominerat semesterparadis. Det är en biljett till Kiss på stadion den 30:e maj. Fredagkvällen då stockholm magiskt förandlas till Detroit Rock City för en dag. Men men, den som vill vara fin får lida pin, så imorse gick jag upp klockan kvart över fyra för att ta mig in till globen med kevs. Taggad som fan var man, när man kommer upp till biljettluckan och ser bröderna stå uppradade ( slängda i solstolar) klockan 05.00. Klockan 6 blev man glad över att globen öppnade, man kunde båda värma sig och så visste man att mcdonalds skulle öppna en timme senare. 07.00 blir man överlycklig när man lyckats komma över en McToast (ett tips, det godaste jag någonsin ätit, jag svär) och en kaffe, men blir deppad när man kommer ut i kylan igen. Detta visar man såklart inte, utan tänker på biljetterna tills simultanförmågan tvingar en tillbaka till det ryska klimatet. Klockan 08.00 sjöng vi kisslåtar till en hackande stereo som nästan, bara nästan, gav upphov till lite banking. och sedan, klockan nio, öppnas kassorna. En pagrotsky liknande farbror i shorts försöker desperat dela in folkmassan i fållor. Till slut lyckas han. Jag är livrädd för att hanma utanför kön, och skriker med jämna mellan rum "Ledet, Ledet, Ledet" till Kevin, varefter det ordnar sig.Till slut är vi framme vid luckan. Med skakig hand sträcker jag fram pengarna och får tillbaka två biljetter. "KISS - Stockholms Stadion 30 Maj 19.00" Underbart.
På bussen hem träffar vi på en konstig/snäll/FULL snubbe som snackade om hur man ska slå sin farsa (?) och om hur hans 70- åriga morsa stuckit till indien eller ngt med hennes 34-årige man. Vi flyger av bussen.
Träffar ol' Maz i skolan och chillar mig igenom resten av dagen som enbart bestod av skäna lektioner. Fast det hade nog inte spelat någon roll.
My day was already made.
Peace,
Idag har det äntligen hänt efter så många år. I min hand håller jag en biljett, en biljett som jag aldrig trodde jag skulle hålla i. Nej, det är inte Willy Wonkas guldbiljett till chokladfabriken. Nej, det är ingen flygbiljett till thailand eller något annat svennedominerat semesterparadis. Det är en biljett till Kiss på stadion den 30:e maj. Fredagkvällen då stockholm magiskt förandlas till Detroit Rock City för en dag. Men men, den som vill vara fin får lida pin, så imorse gick jag upp klockan kvart över fyra för att ta mig in till globen med kevs. Taggad som fan var man, när man kommer upp till biljettluckan och ser bröderna stå uppradade ( slängda i solstolar) klockan 05.00. Klockan 6 blev man glad över att globen öppnade, man kunde båda värma sig och så visste man att mcdonalds skulle öppna en timme senare. 07.00 blir man överlycklig när man lyckats komma över en McToast (ett tips, det godaste jag någonsin ätit, jag svär) och en kaffe, men blir deppad när man kommer ut i kylan igen. Detta visar man såklart inte, utan tänker på biljetterna tills simultanförmågan tvingar en tillbaka till det ryska klimatet. Klockan 08.00 sjöng vi kisslåtar till en hackande stereo som nästan, bara nästan, gav upphov till lite banking. och sedan, klockan nio, öppnas kassorna. En pagrotsky liknande farbror i shorts försöker desperat dela in folkmassan i fållor. Till slut lyckas han. Jag är livrädd för att hanma utanför kön, och skriker med jämna mellan rum "Ledet, Ledet, Ledet" till Kevin, varefter det ordnar sig.Till slut är vi framme vid luckan. Med skakig hand sträcker jag fram pengarna och får tillbaka två biljetter. "KISS - Stockholms Stadion 30 Maj 19.00" Underbart.
På bussen hem träffar vi på en konstig/snäll/FULL snubbe som snackade om hur man ska slå sin farsa (?) och om hur hans 70- åriga morsa stuckit till indien eller ngt med hennes 34-årige man. Vi flyger av bussen.
Träffar ol' Maz i skolan och chillar mig igenom resten av dagen som enbart bestod av skäna lektioner. Fast det hade nog inte spelat någon roll.
My day was already made.
Peace,
The one with the great news
Nu är det bestämt. Kiss kommer till sverige den 30:e maj, så det är köa som gäller på fredag morgon. Fan, har lyssnat på Kiss i flera år, och nu ska man se dom live liksom. Kommer bli grymt nice. Pga huvudvärk och läxor (hänger ihop) så får det vara nog nu, kanske skriver ngt ikväll om ni har tur,
tjao
tjao
The one with another Sunday
Mjo, nu är det alltså Söndag igen. Å andra sidan bara en vecka kvar till sportlov, så man ska kanske inte klaga...
Hur har min helg sett ut då? Jo, i Fredags var jag på "Fest" (notera den iskalla sarkasmen) med Kevin hos nån 94:a i typ en halvtimme innan vi drog hem till Mazlum och kollade på Scrubs och 'Shell Never Do Porn Again' Hahaha.
Igår åkte jag ut till Värmdö för att hälsa på min kusin som just fyllt 15. Just det, ni vet vad som händer om en vecka va? Den 24:e? Kom igen nu. Jag fyller år! Så nu har ni inget skäl att glömma det...
Nu ska jag kanske lira lite Guitar Hero om Kevins brorsa tillåter,
Ciao
Hur har min helg sett ut då? Jo, i Fredags var jag på "Fest" (notera den iskalla sarkasmen) med Kevin hos nån 94:a i typ en halvtimme innan vi drog hem till Mazlum och kollade på Scrubs och 'Shell Never Do Porn Again' Hahaha.
Igår åkte jag ut till Värmdö för att hälsa på min kusin som just fyllt 15. Just det, ni vet vad som händer om en vecka va? Den 24:e? Kom igen nu. Jag fyller år! Så nu har ni inget skäl att glömma det...
Nu ska jag kanske lira lite Guitar Hero om Kevins brorsa tillåter,
Ciao
The one with all the homework
Tjena!
Sitter här och är så äckligt trött som en människa möjligtvis kan bli. Har just skrivit en engelska-uppsats och nu väntar hemkunskap, sexualkunskap och spanska. Egentligen, är det så konstigt med ungdomar som tar självmord? Det är dom vuxna som knyter snaran åt oss, så varför kommer det egentligen som en chock för samhället när rubriker som "16-årig pojke hittad död på sitt rum" uppmärksammas i media? Och varför skriver jag det här inlägget då ingen som bryr sig läser den? Tröttheten gör sig påmind. Mindre läxor, mer fokus, kort sagt. Och nej det här är inget jävla självmordsbrev, bara en åsikt. =)
Gårdagens skridskolektion var det roligaste som hänt på ett bra tag (fredags). Linn flög som en vante mellan mig och Mazlum, som inte kunde få nog av att se dagens bambi i rosa fleecebyxor. Jag lyckades också med ett par sorgliga manövrar, men dom försöker jag nog glömma ^^
Och innan jag slutar teamar jag upp med mazlum och säger:
Ja, det äcklar mig med. Att en bra människa ska bli äcklig på riktigt för att majoriteten av tjejerna 'förväntas' se ut så, bete sig så. Men vem vet, om nästa modetrend är att bli normal igen, kanske de som gått förlorade bland 96-jeans hittar tillbaks.
Peace
Sitter här och är så äckligt trött som en människa möjligtvis kan bli. Har just skrivit en engelska-uppsats och nu väntar hemkunskap, sexualkunskap och spanska. Egentligen, är det så konstigt med ungdomar som tar självmord? Det är dom vuxna som knyter snaran åt oss, så varför kommer det egentligen som en chock för samhället när rubriker som "16-årig pojke hittad död på sitt rum" uppmärksammas i media? Och varför skriver jag det här inlägget då ingen som bryr sig läser den? Tröttheten gör sig påmind. Mindre läxor, mer fokus, kort sagt. Och nej det här är inget jävla självmordsbrev, bara en åsikt. =)
Gårdagens skridskolektion var det roligaste som hänt på ett bra tag (fredags). Linn flög som en vante mellan mig och Mazlum, som inte kunde få nog av att se dagens bambi i rosa fleecebyxor. Jag lyckades också med ett par sorgliga manövrar, men dom försöker jag nog glömma ^^
Och innan jag slutar teamar jag upp med mazlum och säger:
Ja, det äcklar mig med. Att en bra människa ska bli äcklig på riktigt för att majoriteten av tjejerna 'förväntas' se ut så, bete sig så. Men vem vet, om nästa modetrend är att bli normal igen, kanske de som gått förlorade bland 96-jeans hittar tillbaks.
Peace
"Fy Fan Lukas!" Part 2.
Tjenare allihop! Det tog ett här, men nu är den här. Jag drar igång direkt. Vart var vi nu igen? Visst ja.
Lördag: Jag vaknar, helt förstörd, klockan 08.00 och förbannar en hel drös saker, varefter jag går ut i köket där 8 stycken zombier och en Örjan sitter och dricker oboy. Den tidigare kvällens odörer ligger fortfarande som en dimma längs golvet. Jag lägger in ett par mackor i våffeljärnet, aka toastern, och skiter fullständigt i att rengöra fanskapet. Nån tjej i stugan ovanför ringer på dörren och ber att få låna en tändare. Så rolig var vår morgon.
Efter vi gjort vad fan vi nu gjorde, Drog vi ut i backen. Jag fick låna Johans lurar, så nu kunde jag glida ner för backarna med Sonata Arctica i bakgrunden. Helt ofattbart vackert med "The Cage" och "San Sebastian" och samtidigt blicka ut över det enorma landskap som utsikten bjöd på. Lite senare märker jag dock att Tony Kakko slutar sjunga. Mp3-helvetet har förstått att det är för bra för att vara sant, och beslutar sig för "Self Destruct" istället för "Shuffle". Fanskapet splittrar sig i 100 (Fem egentligen) Delar. Tokdamp.
Efter ett par timmar ringer Kevins mobil. Det är Linn, som upplyser honom om att hon och Madicken är "någonstans" men dom vet inte var. Dom behöver hjälp iallafall. Kevin och Johan leker superhjältar...Eller snarare Superhjälte och Superhund, och åker för att leta reda på dem. Jag känner för off-pist, trots att jag misslyckats kapitalt dagen innan, och hakar på Gällhagen, Robin, Alex och några till. Dom hade hittat en skitbra väg(g) ner i en dal som genom en skogsbana mynnar ut i backen igen. Alla glider ner utan större svårigheter (Gällhagen ligger på gränsen, Alex rammar mig) utom jag, som när jag inte står still, tragiskt ramlar ihop i minsta kurva. När vi äntligen är nere i dalen tackar jag gud för det. Skogsvägen var grym. Mjölksyran gjorde sig ständigt påmind när man hukar sig för att komma under en gran, böjd över spåret, täckt med nysnö. När jag en stund senare stannar för att vila mina stackars ben, hör jag och sporre ett skrik. Eller snarare två; Ett rop på hjälp och ett rop efter något att äta. Gentlemannen Gällhagen skyndar fram för att rädda dem, Det visar sig att de 'råkat' Ramla in i en gran båda två, den enda gran i hela björnrike som var formad som en koja. När vi väl fått ut dom (när dom väl gått upp ur gropen) så åker vi vidare. Madicken ser ut som Bambi-exemplet jag beskrev i förra inlägget när hon panikåker mellan två stenar, bara för att missa ett träd med några centimeter. I slutet av banan kommer vi till en bäck, som man måste korsa för att komma ut i backen igen. Hur? Via en tveksam bro gjord utav kvistar, såklart!
Jag klarar det. Sporre klarar det. Madicken klarar det. Linn ramlar i. Samtliga skrattar åt linns försök att svara i telefon. Efter att ha dragit upp henne i vad som mer såg ut som en pöl än en bäck, sätter jag en 180' (WHOA!) och glider ut i backen igen.
Senare åker Jag, Johan och Kevin samma väg. Kevin tar humor till nya nivåer genom att ramla i varje sväng.
På kvällen bastar vi med tjejerna igen. Johan och jag bestämmer oss för att springa ut i backen, Ner för backen, upp för backen och In i stugan, utan skor, och bara med badbyxor på oss. Det värsta jag någonsin gjort.
Vi slängde även isvatten på åttorna i stugan brevid våran. Så jävla ägda alltså x')
Innan vi gick och la oss (Egertz sov klockan 21 typ) Så förpestade Kevin och Jacob hela stugan, Malcolm tog hjälp av sina rent av vidriga fötter, och lukas utsöndrade en lukt som triggade kräkreflexen, och jag skojar inte. Örjan fäller den odödliga kommentaren: "Åh fy faan lukas"
Kevin borstade inte tänderna, han dreglade ner golvet och agerade som en förståndshandikappad.
Söndag:
Jag ligger och drar mig en sisådär 40 minuter. Kevin blir arg (Klockan är mycket du ska He...Packa)
Jag slarvpackar allt och tvingas slänga en påse Cheeseballz. Dagen känns förstörd. Vi lämnar stugan för sista gången, Packar in det sista i förrådet och drar ut i liftarna. Känndes lite sorgligt att åka hem, men samtidigt har man haft skitkul, och det har hänt hundratals saker som jag förmodligen glömt skriva om här. Jag tog med Kevin på ett par sista åk i offpisten, Lade märke till att vill man prata om något med någon, ska man göra det i liften. Det funkar bra det. Vi åker till skiduthyrningen och lämnar skidorna, vilket går ganska snabbt. Kevin slänger sig i liften på väg ner, av ngn anledning. Ytterligare ett förståndshandikapps-anfall, antar jag. När vi kommer fram till bussen får vi reda på både att spanjorer gärna byter om i skidförråd, och att Johan satte en backflip på ett hopp utanför stugorna.
Bussresan går väl hyfsat. Lite sorgligt när vi just lämnat stugorna, men efter ett tag somnar jag. Vaknar väl en tiotusen gånger av kevin, innan vi stannar på samma Värdshus som på uppresan. MEN! Den här gången ska vi få äta Thaibuffé i vad som enligt Gunnar (bara det säger väl en hel del) kungens f.d. Vinkällare.
Detta var det absolut konstigaste jag upplevt i hela mitt liv. Till att börja med låser en åtta in sig på toaletten, som går i baklås och man får skruva loss dörren. Sedan hämtar vi mat. Mat som luktade västerländsk avföring på riktigt. Juice, Som efter att ha smakat influensa, Blir kallad det eleganta ordet "Thai-Blask" . Vi slår oss ner vid den ensammaste baren någonsin, med ett deprimerande dansgolv på två kvadrat lite längre bort.
Resten av bussresan går hyfsat fort, inget speciellt hände förutom att någon upptäckte att det plötsligt blivit lite blötare på golvet än vad det var för en liten stund sedan. Lamporna tänds, Den präktiga forsen längs sätena uppmärksammas, och katastrofen är ett faktum: "DET ÄR KISS PÅ GOLVET" Fjorton och en halv minuts kaos. Busschauffören sträcker ner handen i sörjan och konstaterar att det är spolarvätska. En våg av både lättnad och besvikelse sköljer över oss alla. Någon försöker desperat att hålla liv i Fjortismatte! Fjortismatte! Men det blir inte samma sak. Resten av vägen sover jag, iaf tror jag det. Väl hemma så drar jag en snabb summering för pappa och går och lägger mig direkt, Helt slut efter att ha varit på den roligaste skidresan någonsin.
Tack alla ni som var där, och tack grabbar i 123:an som gjorde stugan till en soptipp. Slår vad om att väggarna fortarande luktar kevins senapsodör.
/Pontus
Lördag: Jag vaknar, helt förstörd, klockan 08.00 och förbannar en hel drös saker, varefter jag går ut i köket där 8 stycken zombier och en Örjan sitter och dricker oboy. Den tidigare kvällens odörer ligger fortfarande som en dimma längs golvet. Jag lägger in ett par mackor i våffeljärnet, aka toastern, och skiter fullständigt i att rengöra fanskapet. Nån tjej i stugan ovanför ringer på dörren och ber att få låna en tändare. Så rolig var vår morgon.
Efter vi gjort vad fan vi nu gjorde, Drog vi ut i backen. Jag fick låna Johans lurar, så nu kunde jag glida ner för backarna med Sonata Arctica i bakgrunden. Helt ofattbart vackert med "The Cage" och "San Sebastian" och samtidigt blicka ut över det enorma landskap som utsikten bjöd på. Lite senare märker jag dock att Tony Kakko slutar sjunga. Mp3-helvetet har förstått att det är för bra för att vara sant, och beslutar sig för "Self Destruct" istället för "Shuffle". Fanskapet splittrar sig i 100 (Fem egentligen) Delar. Tokdamp.
Efter ett par timmar ringer Kevins mobil. Det är Linn, som upplyser honom om att hon och Madicken är "någonstans" men dom vet inte var. Dom behöver hjälp iallafall. Kevin och Johan leker superhjältar...Eller snarare Superhjälte och Superhund, och åker för att leta reda på dem. Jag känner för off-pist, trots att jag misslyckats kapitalt dagen innan, och hakar på Gällhagen, Robin, Alex och några till. Dom hade hittat en skitbra väg(g) ner i en dal som genom en skogsbana mynnar ut i backen igen. Alla glider ner utan större svårigheter (Gällhagen ligger på gränsen, Alex rammar mig) utom jag, som när jag inte står still, tragiskt ramlar ihop i minsta kurva. När vi äntligen är nere i dalen tackar jag gud för det. Skogsvägen var grym. Mjölksyran gjorde sig ständigt påmind när man hukar sig för att komma under en gran, böjd över spåret, täckt med nysnö. När jag en stund senare stannar för att vila mina stackars ben, hör jag och sporre ett skrik. Eller snarare två; Ett rop på hjälp och ett rop efter något att äta. Gentlemannen Gällhagen skyndar fram för att rädda dem, Det visar sig att de 'råkat' Ramla in i en gran båda två, den enda gran i hela björnrike som var formad som en koja. När vi väl fått ut dom (när dom väl gått upp ur gropen) så åker vi vidare. Madicken ser ut som Bambi-exemplet jag beskrev i förra inlägget när hon panikåker mellan två stenar, bara för att missa ett träd med några centimeter. I slutet av banan kommer vi till en bäck, som man måste korsa för att komma ut i backen igen. Hur? Via en tveksam bro gjord utav kvistar, såklart!
Jag klarar det. Sporre klarar det. Madicken klarar det. Linn ramlar i. Samtliga skrattar åt linns försök att svara i telefon. Efter att ha dragit upp henne i vad som mer såg ut som en pöl än en bäck, sätter jag en 180' (WHOA!) och glider ut i backen igen.
Senare åker Jag, Johan och Kevin samma väg. Kevin tar humor till nya nivåer genom att ramla i varje sväng.
På kvällen bastar vi med tjejerna igen. Johan och jag bestämmer oss för att springa ut i backen, Ner för backen, upp för backen och In i stugan, utan skor, och bara med badbyxor på oss. Det värsta jag någonsin gjort.
Vi slängde även isvatten på åttorna i stugan brevid våran. Så jävla ägda alltså x')
Innan vi gick och la oss (Egertz sov klockan 21 typ) Så förpestade Kevin och Jacob hela stugan, Malcolm tog hjälp av sina rent av vidriga fötter, och lukas utsöndrade en lukt som triggade kräkreflexen, och jag skojar inte. Örjan fäller den odödliga kommentaren: "Åh fy faan lukas"
Kevin borstade inte tänderna, han dreglade ner golvet och agerade som en förståndshandikappad.
Söndag:
Jag ligger och drar mig en sisådär 40 minuter. Kevin blir arg (Klockan är mycket du ska He...Packa)
Jag slarvpackar allt och tvingas slänga en påse Cheeseballz. Dagen känns förstörd. Vi lämnar stugan för sista gången, Packar in det sista i förrådet och drar ut i liftarna. Känndes lite sorgligt att åka hem, men samtidigt har man haft skitkul, och det har hänt hundratals saker som jag förmodligen glömt skriva om här. Jag tog med Kevin på ett par sista åk i offpisten, Lade märke till att vill man prata om något med någon, ska man göra det i liften. Det funkar bra det. Vi åker till skiduthyrningen och lämnar skidorna, vilket går ganska snabbt. Kevin slänger sig i liften på väg ner, av ngn anledning. Ytterligare ett förståndshandikapps-anfall, antar jag. När vi kommer fram till bussen får vi reda på både att spanjorer gärna byter om i skidförråd, och att Johan satte en backflip på ett hopp utanför stugorna.
Bussresan går väl hyfsat. Lite sorgligt när vi just lämnat stugorna, men efter ett tag somnar jag. Vaknar väl en tiotusen gånger av kevin, innan vi stannar på samma Värdshus som på uppresan. MEN! Den här gången ska vi få äta Thaibuffé i vad som enligt Gunnar (bara det säger väl en hel del) kungens f.d. Vinkällare.
Detta var det absolut konstigaste jag upplevt i hela mitt liv. Till att börja med låser en åtta in sig på toaletten, som går i baklås och man får skruva loss dörren. Sedan hämtar vi mat. Mat som luktade västerländsk avföring på riktigt. Juice, Som efter att ha smakat influensa, Blir kallad det eleganta ordet "Thai-Blask" . Vi slår oss ner vid den ensammaste baren någonsin, med ett deprimerande dansgolv på två kvadrat lite längre bort.
Resten av bussresan går hyfsat fort, inget speciellt hände förutom att någon upptäckte att det plötsligt blivit lite blötare på golvet än vad det var för en liten stund sedan. Lamporna tänds, Den präktiga forsen längs sätena uppmärksammas, och katastrofen är ett faktum: "DET ÄR KISS PÅ GOLVET" Fjorton och en halv minuts kaos. Busschauffören sträcker ner handen i sörjan och konstaterar att det är spolarvätska. En våg av både lättnad och besvikelse sköljer över oss alla. Någon försöker desperat att hålla liv i Fjortismatte! Fjortismatte! Men det blir inte samma sak. Resten av vägen sover jag, iaf tror jag det. Väl hemma så drar jag en snabb summering för pappa och går och lägger mig direkt, Helt slut efter att ha varit på den roligaste skidresan någonsin.
Tack alla ni som var där, och tack grabbar i 123:an som gjorde stugan till en soptipp. Slår vad om att väggarna fortarande luktar kevins senapsodör.
/Pontus