The one with the TV
Jaha, då är man tillbaka i bloggsitsen igen! Mer än ett år har gått sedan jag sist slösade tio minuter av mitt liv för att berätta för en handfull personer om vad jag gjort samma dag. Men på efterfrågan (en) ska jag skriva ett nytt inlägg. Så håll i er...
Eftersom det gått så lång tid sen ni hörde av mig sist, ska jag dra en snabb resumé:
Jag har nu förmodligen mer än dubbelt så långt hår jämfört med efter Maiden -08, och har oftast halvtrasiga kläder, uppsprayat svart hår och smink. De nya läsare som eventuellt snubblar över den här bloggen slutar nog läsa här.
Hursomhelst, jag lyssnar inte längre enbart på Maiden, utan även, för att nämna ett fåtal, Kiss, AC/DC, Alice Cooper, Thin Lizzy, Mötley Crüe, W.A.S.P, Ratt, Whitesnake, Van Halen, Winger, Dokken, Europe, Hardcore Superstar, H.E.A.T, Def Leppard, Motörhead, Alien, Boston.... The list goes on.
Jag spelar numera trummor (!) i ett band som heter Riotus, som lirar musik influerade av de flesta av banden ovan. I replokalen är det väl Rocknroll all evening and party every night som gäller... eller något haha! Men nog om det. Ni ska ju trots allt få höra om min dag.
Jag vaknade av att tv:n var på, lampan var tänd och mobilen var inte laddad. Somnat framför något slött program som vanligt. Kliver ur sängen och det tar mellan två och tre sekunder innan jag är nära på att kasta mig ner i sängen igen. Vill skrika när jag inser att det inte är ett alternativ. Morsan har omtänksamt gjort rostade mackor och oboy till mig, som står i vardagsrummet. Och visst, det låter ju jättegott. Tyvärr hade jag ju försovit mig så att mackorna var hårda och oboyen ljummen. Efter min gourmétfrukost klär jag på mig och sticker till skolan, utan hårspray eller smink.
I skolan var det sköna lektioner, dock var jag så trött att jag inte minns vad jag gjorde. Efter skolan stack jag dock till Skärholmen och inhandlade en TV på Myrorna för 100:- som jag skulle ta med till Replokalen för att kunna kolla på film och spela Xbox där. Det gick ju skitbra - tills jag kom utanför dörrarna till butiken. Jag kan säga såhär, att en TV väger mer än man tror, speciellt när man har ett xbox i ena handen, en påse med trumgrejer i andra och en jävla TV på båda dom händerna, Inte minst när man ska ta sig från Skärholmens köpcentrum till Brandbergen via slussen och gullmars. Min rygg gör överdjävligt ont och jag ser i skrivande stund ut som Mick Mars. Det enda som skiljer oss åt är att jag har på mig en KISS-tröja, något som Mick aldrig skulle ta på sig. På vägen från Myrorna fick jag dessutom för mig, mitt i min ryggbrytande misär, att jag skulle gå in på en bokaffär och inhandla Nikki Sixx bok The Heroin Diaries, något jag gjort för en vecka sedan men som slutade bittert då jag tappade boken på 401:an efter en inte helt nykter kväll på stan. Så jag stapplar in, med mitt svarta hår i ansiktet och bärandes på en jävla teveapparat, rycker åt mig boken och går mot kassan. Där står en ung tjej och försöker hålla sig för skratt. Det var jävligt intressant att se hur olika människor reagerar på en sådan situation, några såg ut som dom just sett satan springa från ett inbrott. Kanske var de inte långt ifrån.
Nu måste jag lägga mig och kolla på Seinfeld. Vi hörs väl... om ett år eller så.
Peace,
Eftersom det gått så lång tid sen ni hörde av mig sist, ska jag dra en snabb resumé:
Jag har nu förmodligen mer än dubbelt så långt hår jämfört med efter Maiden -08, och har oftast halvtrasiga kläder, uppsprayat svart hår och smink. De nya läsare som eventuellt snubblar över den här bloggen slutar nog läsa här.
Hursomhelst, jag lyssnar inte längre enbart på Maiden, utan även, för att nämna ett fåtal, Kiss, AC/DC, Alice Cooper, Thin Lizzy, Mötley Crüe, W.A.S.P, Ratt, Whitesnake, Van Halen, Winger, Dokken, Europe, Hardcore Superstar, H.E.A.T, Def Leppard, Motörhead, Alien, Boston.... The list goes on.
Jag spelar numera trummor (!) i ett band som heter Riotus, som lirar musik influerade av de flesta av banden ovan. I replokalen är det väl Rocknroll all evening and party every night som gäller... eller något haha! Men nog om det. Ni ska ju trots allt få höra om min dag.
Jag vaknade av att tv:n var på, lampan var tänd och mobilen var inte laddad. Somnat framför något slött program som vanligt. Kliver ur sängen och det tar mellan två och tre sekunder innan jag är nära på att kasta mig ner i sängen igen. Vill skrika när jag inser att det inte är ett alternativ. Morsan har omtänksamt gjort rostade mackor och oboy till mig, som står i vardagsrummet. Och visst, det låter ju jättegott. Tyvärr hade jag ju försovit mig så att mackorna var hårda och oboyen ljummen. Efter min gourmétfrukost klär jag på mig och sticker till skolan, utan hårspray eller smink.
I skolan var det sköna lektioner, dock var jag så trött att jag inte minns vad jag gjorde. Efter skolan stack jag dock till Skärholmen och inhandlade en TV på Myrorna för 100:- som jag skulle ta med till Replokalen för att kunna kolla på film och spela Xbox där. Det gick ju skitbra - tills jag kom utanför dörrarna till butiken. Jag kan säga såhär, att en TV väger mer än man tror, speciellt när man har ett xbox i ena handen, en påse med trumgrejer i andra och en jävla TV på båda dom händerna, Inte minst när man ska ta sig från Skärholmens köpcentrum till Brandbergen via slussen och gullmars. Min rygg gör överdjävligt ont och jag ser i skrivande stund ut som Mick Mars. Det enda som skiljer oss åt är att jag har på mig en KISS-tröja, något som Mick aldrig skulle ta på sig. På vägen från Myrorna fick jag dessutom för mig, mitt i min ryggbrytande misär, att jag skulle gå in på en bokaffär och inhandla Nikki Sixx bok The Heroin Diaries, något jag gjort för en vecka sedan men som slutade bittert då jag tappade boken på 401:an efter en inte helt nykter kväll på stan. Så jag stapplar in, med mitt svarta hår i ansiktet och bärandes på en jävla teveapparat, rycker åt mig boken och går mot kassan. Där står en ung tjej och försöker hålla sig för skratt. Det var jävligt intressant att se hur olika människor reagerar på en sådan situation, några såg ut som dom just sett satan springa från ett inbrott. Kanske var de inte långt ifrån.
Nu måste jag lägga mig och kolla på Seinfeld. Vi hörs väl... om ett år eller så.
Peace,
Kommentarer
Trackback